Bellas perspektiv
Jag vaknade och kände Dantes armar slingrande runt min kropp.
"Godmorgon" sa jag och vände mig mot honom.
Hans vackra ögon vaknade till liv och han kollade nyvaket tillbaka på mig.
"Hur mår du?" Svarade han oroligt
"Bra"
"Ljug inte" sa han och strök bort lite hår som hade hamnat i mitt ansikte
"Jag mår bra Dante, du behöver inte oroar dig" jag kollade tillbaka i hans isblåa ögon
"Men jag såg ju att du grät" försöker han men bli snabbt avbruten:
"Jag mår bra, det är bara det att när det är mörkt ute (oavsett om lamporna är på inne) så kan jag se stjärnorna utanför fönstret. Och då tänker jag alltid på mamma."
Jag var tvungen att ta några djupa andetag innan jag kunde fortsätta:
"Jag saknar henne så mycket Dante.." svarar jag och känner hur tårarna rinner över.
"Shhh" säger Dante och torkar bort mina tårar.
"Jag har också förlorat någon, min pappa och jag vet, det gör så jävla ont, men det viktigaste är att du vet att jag finns här för dig" alltid
Litet mini bonus kapitel till ;) Tänkte kanske snart köra en liten Q & A med karaktärerna i boken, hade ni velat det?
YOU ARE READING
Badboy (Dante Lindhe)
Short StoryBella, förfluten badgirl, flyttade till USA för att lämna det livet bakom sig. Men är nu tvungen att återvända till sin gamla hemstad, helt ensam. Inga kompisar och ingen familj, därför är hon tvungen att bo hos sin mammas gamla kompis och hennes fa...
