Badboy (Dante Lindhe)

Del 14

Bellas perspektiv
Jag vaknade upp med ett ryck och sträckte mig efter telefonen. Jag kollade på datumet. Idag var dagen, dagen som jag skulle bli fri från alla tjänster och släppa allting bakom mig. Ända sedan jag fick det sms:et för ungefär en vecka sedan så har klumpen i magen varit stor, men nu har jag stängt av alla känslor "fake it to you fake it" eller hur?

Jag klev ur sägen, stoppade i fötterna i mina fluff tofflor och tog sedan på mig en hoodie och ett par skinnbyxor. Försiktigt öppnade jag dörren och smög ner för trappan så att Ludwig eller Nelly inte skulle höra att jag var uppe.
Jag slet åt mig en macka och gick sedan ut ur huset.

Direktiven jag hade fått i sms:en var bara att jag skulle vara bakom klubben kl 07.

Jag pluggade i hörlurarna och satte mig på bussen. Jag blev själv imponerad på hur bra jag var på att stänga av känslorna.  Men jag fortsatte intala mig själv om att det inte kunde vara så illa. Eller vem vet egentligen, när det handlar om redbulls så vet man aldrig.

Bussresan gick fort, vilket i nuläget var fruktansvärt jobbigt. För varje steg så började oron träng sig in i mitt huvud.

Direkt när jag började närma mig grindarna som skulle leda mig till mitt gamla klubbhus möttes jag av 5 stycken killar i svarta huvor. Två av dom tog tag i mina armar
"Chilla, jag följer med, ni behöver inte dra i mig, töntar"

Jag kände hur deras grepp hårdnade och sedan fick jag något över huvudet. Plötsligt släpptes mina fötter från marken och jag blev buren över någons axel. Personen gick i kanske tre minuter och släppte tillsist ner mig med en duns.
Jag låg kvar och väntade på instruktioner men när allting hade varit väldigt tyst väldigt länge så insåg jag att det var JAG som skulle göra första steget. Försiktigt drog jag av ögonbindeln.

Det tog ett tag för ögonen att vänja sig vid det starka ljuset. Men när ögonen var fult vid liv så såg jag vart jag var. Förr så hade vi alltid intärna klubbfester i en lokal bakom klubben och det var här jag var nu. Eller inte bara jag, framför mig fastbunden på en stol satt en kille och framför honom låg en pistol. Jag fattade direkt vad jag var tvungen att göra, men för att vinna tid så låssades jag som att jag inte fattade någonting:
"Vad ska jag göra" sa min skakiga röst

"Döda honom"

Jag vände mig fort om för att se vem som stod bakom mig, men ingen var där.

Sedan vändes min blick mot pistolen och sedan till killen framför mig. Han grät, förmodligen för att han visste att han bara hade sekunder kvar.

"Fundera inte ens på det Bella, det är du eller han"
Rösten ekade i mitt huvud, han eller jag, det är han eller jag.

Utan att tänka böjde jag mig efter pistolen, jag såg hur paniken i killens ögon växte.

Han eller jag

Det var nu jag skulle trycka, bara ett knapptryck för att avsluta någons liv. Jag kände hur mina händer började svettas, de är nu eller aldrig. Jag eller han, nej de går inte, fan. Sedan blev allt svart.

Killen som skulle dödas perspektiv:
Jag såg framför mig hur tjejen böjde sig efter pistolen. Mina tårar rann hysteriskt och dödsångesten sköljde över mig. Jag noterade hur hennes händer skakade när hon riktade pistolen mot mitt huvudet. Jag blundade och väntade på att hon  skulle avsluta mitt liv. Ett högt skott avlossades och mina ögon knep. Men efter ett antal sekunder insåg jag att skottet inte hade träffar mig. Mina ögon öppnades och framför mig på golvet låg tjejen. Och tjejen var inte vem som helst, det var Bella. Luddes tjej (typ).

Pistolen som var riktad mot hennes huvud låg löst i hennes hand. Blodpölen runtomkring avgjorde hela situationen.

Hon hade skjutit sig själv.