Badboy (Dante Lindhe)

Del 34

Bellas perspektiv
Ännu en gång sitter jag på planet hem till Sverige. Inget frivilligt egentligen, men Kelly, Summer och Noah börjar skolan igen om några dagar och jag hade ingen lust att vara kvar själv. Vi hade varit borta i över en månad och det hade lätt varit bästa tiden i mitt liv.

Jag hade sätt Dantes sms. Inget jag egentligen brydde mig om, han har redan fuckat up allting så jag vill inte ha tillbaka honom, tror jag.

Visst jag får väll erkänna att jag fortfarande har kvar mina känslor för Dante. Meningen med hela resan var för att få mig att glömma. Men för varje sekund som jag är borta från hans famn, desto värre känns det.

Planet skakar till lite som vanligt och landar sedan tryggt på Arlanda. Ludwig hade lovat att hämta upp mig. Det var verkligen inget jag ville. Eftersom att Ludwig skulle förmodligen rabbla ut massa jobbiga frågor som jag inte orkar svara på. Men tyvärr har jag inget körkort och som den snåla jäveln jag är så O R K A R jag inte beställa och betala en taxi.

Dörrarna till flygplanet öppnades och som vanligt väntade jag på att alla gick av innan jag reste mig och tog mitt handbagage från hyllan i taket.

Vägen ut från flygplanet och in på flygplatsen gick jättelångsamt. Det var som att mina benen bara ville springa tillbaka till flygplanet och aldrig möta verkligheten. För det var verkligen så. Bora Bora var en dröm. Jag kunde stöta bort allt annat och bara fokusera på om jag ville ha tre eller fyra isbitar i mitt vattenglas. Men nu, nu var jag påväg att facea verkligheten. Eller framförallt Ludwig.

När alla väskor började rulla in på rullbandet så hoppades jag med hela mitt hjärta att mina väskor skulle komma sist. Då hade jag lite tid att fundera och samla mig innan jag skulle ut. Men nej, som min vanliga fucking otur så rullade min röda rullväska ut på bandet innan jag ens han blinka.

"Fuck" muttrade jag och lyfte av den från bandet.

Jag betraktade dörren framför mig som ett monster. Jag gav den en bitchblick och tog sedan ett djupt andetag innan mina händer tryckte upp dörren. Mina ögon kneps ihop i en reflex att lugna mig själv.

"VÄLKOMEN HEEEEEM!!!"

Jag öppnade chockat ögonen och framför mig stod hela gänget. Ludwig med ballonger, Nelly, Valter & Noel med en skylt när det stod "Välkomen hem älskade Bella". Kelly hade blommor i handen och Axel choklad.

Jag bröt ihop, jag visste inte hur jag skulle hantera detta. Jag höll händerna för ansiktet och skakade av alla tårar som rann ner på mina kinder. Hur kunde jag fått såhär fina vänner.

Jag sprang fram till alla och började krama dom en och en. Först Ludwig, fina fina Ludwig. Jag kollade in i hans ögon och såg att dom också var glansiga. "Förlåt" viskade jag tyst mitt i kramen. Han log mot mig och torkade bort mina tårar. "Du har inget att be om ursäkt för".

Sedan kramade jag Nelly och Kelly. Alla tre grät hysteriskt i kramen "åk aldrig ifrån oss igen" sa båda i kör. Jag nickade och alla började gråta ännu mer.

Noel kramade jag länge och han gjorde lika så. Jag hade saknat honom jättemycket. Jag kände hur han log i hela kramen och jag gjorde detsamma.

Tillsist var det Valter och Axel kvar. Dom stod tillsammans bredvid varandra och jag gick fram och gav dom en gruppkram. "Kul att du är hemma" sa Axel och blinkade med ena ögat.

Plötsligt hörde jag någon hosta lite lätt, jag kollade konstigt på alla mina vänner. Nelly och Kelly såg jättenervösa ut och mimade ett "förlåt". Axel och Valter flyttade sig åt sidan och bakom dom stod personen som var orsaken till allt. Han jag hade velat glömma under en så lång tid. Han som hade skapat mig så mycket tårar och smärta.

HAN

Dante Sebastian Lindhe.

Hej! Sorry för att jag har varit borta och för att detta kapitlet blev typ jättedåligt. Har mått ganska sämst och inte haft ork till att skriva. Därför blev förmodligen kapitlet dåligt också för det tar alltid lite tid att komma in i skrivandet igen. BTW DET HAR JU SLÄPPT SIN NYA TOUR !! Jag ska gå på den i göteborg och kanske Malmö. Träffas vi kanske där ??❤️