Badboy (Dante Lindhe)

Del 22

Bellas perspektiv

Klockan var nu 01:00 och Dante hade fortfarande inte kommit tillbaka. Han stack cirka 21 och det var över 4 timmar sedan. Jag kunde inte undgå att vara orolig för honom. Men samtidigt arg när han lämnade mig helt ensam. Om han bara visste hur rädd jag var för att vara ensam, speciellt när det är mörkt. Jag tänkte alltid på mamma och pappa när jag var själv. Det var inte frivilligt. Men när tystnaden la sig över mig så kom alltid dom jobbiga tankarna fram.

"Nu klarar jag inte detta mer" viskade jag för mig själv. Jag hade försökt hela kvällen att inte vara jobbig och sms:a Dante. Tydligen var det ju något väldigt viktigt han gjorde och då ville jag inte störa honom. Men nu var jag tvungen:

Dante Lindhe:

Vart är du & när kommer du hem?
läst 21:06
Några minuter efter att jag skickade messet så såg jag att Dante hade läst det. Jag väntade länge på svar men inget svar kom. Då bestämde jag mig för att messa Ludde också, ifall dom gjorde samma sak.

Ludde booi:
hallå vad gördu? (Bella)

Jag fucking sover och du stör (Ludwig)

Oj sorry, jag bara undrar om du vet vart Dante är? (Bella)
Nej, vart är du förresten? (Ludwig)
Hemma hos honom, han stack för 4 h sedan, du vet att jag inte gillar att vara ensam. (Bella)

Fuck (Ludwig)

Dantes perspektiv:

Jag hade varit tvungen att lämna Bella själv, klubben ringde och dom sa att det var bråttom. Tydligen hade de hamnat i slagsmål med något annat gäng och jag var tvungen att "hjälpa till". Troligen var det någon jävel som hade skvallrat och sagt att jag var med Bella, det var därför jag var tvungen att gå till klubben, så att jag blev distraherad och inte va med henne. Dom gillar inte att vi är kompisar. Eller aaa, kompisar och kompisar.

Precis när jag hade fått ett slag i ansiktet av något puckad idiot så kände jag hur det började vibrera i fickan, jag slingrade upp telefonen och såg att det var Ludwig. Jag klickade honom och han precis hoppa undan när någon sparkade en fot mot mitt ansikte. Ludwig ringade igen och igen och igen.

"Vad fucking vill du" skrek jag i telefonen

"OCH VAD F U C K HÅLLER DU PÅ MED" skrek han tillbaka

"vad vill du ens?" sa jag lite lugnare och suckade

"Eftersom att Bella har messat mig och undrat om jag visste vart du var, så tänkte jag ringa dig och fråga ännu en gång VAD FUCK HÅLLER DU PÅ MED? svarade Ludwig

"fan" var det enda som kom ur mig, jag hade hoppats på att Bella hade somnat tidigt och sedan när hon vaknade så var jag där

"jag trodde hon sov" svarade jag tillbaka

"Om du inte visste de så är Bella EXTREMT mörkrädd och rädd för att bli lämnad ensam"

"helvete" viskade jag tyst och la sedan på.

Hur dum får man vara och lämna någon helt själv utan att ens kolla hur personen mår eller fråga om det är okej att jag går. Speciellt när denna personen är Bella. Jag gav mig själv en mental facepalm och stack fort hem.

"Jag måste dra" ropade jag in i slagsmåls klumpen och sprang sedan där ifrån.

-----------

När jag kom innanför dörren sparkade jag snabbt av skorna och gick in i vardagsrummet. I soffan satt Bella hopkrupen med armarna runt benen. Hon sov. Men jag såg att hennes kinder var blöta av tårar även hennes tröjärmar . Jag fick så dåligt samvete när jag såg vilken smärta jag skapat henne av att lämna henne ensam. Bara tanken av att hon hade suttit själv i flera timmar och gråtit OCH att det var mitt fel, det gjorde så jävla ont.

Försiktigt bar jag in Bella i min säng och bäddade ner henne bredvid mig. Jag drog av mig mina kläder och la mig tätt intill henne.

"Förlåt, jag är här nu" viskade jag tyst i hennes öra och somnade sedan.

Heej! Hoppas ni gillade det. Ni får gärna rösta och kommentera vad ni tyckte. NU HAR JAG FÅTT FUCKING SPOOORTLOV!! Så det kommer komma ganska många kapitel denna veckan (tror jag) puss på er och tack för att just du finns❤️