Badboy (Dante Lindhe)

Del 26

Hela veckan har gått och Dante har inte varit i skolan någon dag.

"Det finns saker om Dante som inte du vet, jag tror knappt han vet det själv." Var vad Ludwig hade sagt när jag frågade honom varför Dante bara svarande deras sms och inte mina.

Tydligen hade han bara sagt att han hade andra saker för sig. Inte någon vidare förklarande enligt mig. Han kanske var trött på oss, hans plan var väll att frysa ut våran grej så han slapp sluta det själv. Eller grej och grej, vi var ju egentligen aldrig något. Men det kändes som att känslor var påväg att byggas upp, iallafall för mig.

Han är samma gamla bitch som när jag träffade honom för första gången. Fattar inte ens varför han försökte från första början.

Men idag är det fest! Äntligen. Nelly var bjuden på någon hemmafest och jag skulle hänga på. Så skönt att äntligen få i sig lite alkohol och tänka på annat. Alkoholen är som en falsk bästa vän. Ena dagen hjälper den att få bort alla smärtor som någonsin funnits i min kropp men nästa dag ger det mig en käftsmäll och ångesten är dubbelt så stor. Men ikväll skiter jag i morgondagen och fokuserar bara på nuet.

"Denna låten är ju skit braa" sa Nelly och höjde volymen lite extra på högtalaren. Vi satt tillsammans i hennes rum och gjorde oss iordning. Det kan vara bland det mysigaste som finns. Att tillsammans med sina kompisar förfesta och göra sig iordning samtidigt.

Det var något som vi gjorde väldigt ofta i USA. Då brukade vi vara ett helt gäng, men idag var det bara jag och Nelly. Dock funkade det väldigt bra också. Jag gillade verkligen Nelly, hon har blivit min bästa vän och syster, alla hade verkligen behövt henne i sina liv, det lovar jag.

"Shiitt vad snygg du ääärr" sa jag till Nelly när hon kollade dig i spegeln
Hon log och gav mig en kram.

Nu var vi påväg till festen. Rasmus hade erbjudit sig att skjutsa oss. Han gillade verkligen inte tanken på att vi festade, men han hade inget att säga till om.

Redan när bilen rullade in i området  hördes musiken. Vi kom tillslut fram till ett stort hus med människor lite här var. "Jag antar jag har hittat rätt" sa Rasmus och skrattade lite. "Aa tack för skjutsen" sa Nelly och hoppade ur bilen. Men precis när hon skulle hoppa ur tog Rasmus tag i hennes arm och kollade bestämt på henne "var försiktig, lova"
"Jaja, jag LOVAR" sa hon och himlade med ögonen medans hon stängde bildörren efter sig. "Du också" sa han och kollade bak på mig i backspegeln
"Absolut, tack för skjutsen" sa jag och gav honom en slängkyss innan jag också stängde dörren med en smäll bakom mig.

Doften av fulla ungdomar slog emot direkt när jag öppnade dörren. Huset var väldigt stort men jag lyckades ändå hitta till köket. Där hällde jag upp ett glas med någon sorts vätska och klunkade direkt hela. Sedan gjorde jag samma sak om och om igen.

Efter ett antal timmar av dansande, drickande och berpong så kände jag att det var dags att gå hem. Jag gick runt i hela huset och letade efter Nelly. Men när jag precis hade gått förbi hallen såg jag en väldigt bekant gestalt. Men det var inte Nelly.

Det såg precis ut som Dante. Det måste vara Dante. Dock stod killen med ryggen mot mig, men shit, det är han.

Min ilska bubblade upp i hela kroppen. Mitt temperament och alkohol är ingen bra kombo.

Jag trängde mig fort fram genom folkmassorna för att ta mig fram till hallen. Väl framme tog jag ett djupt andetag och vände på killen framför mig.

Dun, dun, duuuuun.
Tack för att du har läst, rösta och kommentera om ni vill. Puss