The Dark Lord

4. Dark Magicians POV

Jag bara sitter där helt tyst... Det är då jag kommer på att jag har ett prov.

Jag är liksom inte den bästa i klassen när det gäller koncentration. Men en sak jag vet att jag är bra på är språkkunskap så det här provet kommer att vara lätt. Hmm jag undrar när Hope kommer. Hon brukar aldrig vara så här sen. Jag känner en rysning åka genom min kropp. Kan det vara ett tecken att Hope är nära? Jag känner alltid av när hon är i närheten men jag kan inte beskriva det. Det är liksom som en störning. Hon har alltid varit där för mig.

"Klar", skriker jag.

"Jättebra, jag har alltid trott på dig men du behöver komma i tid och inte lämna klassrummet", säger Mister Blac.

Jag sitter återigen och kollar in i bänken. Helt tyst.

Plötsligt så öppnar någon dörren och kommer in. Det är den här kvinnligt formade kroppen. Jag lägger inte märke till henne. Hon säger någonting till mister Blac men jag lyssnar inte. Jag kollar på de i en stund till innan jag märker att det är Hope. Jag fortsätter att sitta helt tyst. Hon kommer fram till sin plats och sätter sig ner. Hon sitter också helt tyst så jag vågar inte säga något. Man vågar inte prata med henne när hon är tyst hon kanske mediterar eller typ tänker på något annat.

"Hhhhej Hope", viskar jag med en stammande röst.

Jag stammar ofta men hon är den enda som inte retar mig för det.

Hon svarar plötsligt med ett leende placerat på hennes läppar.

"Hej"

Jag kollar ner på hennes papper och ser att hon har strukit över en mening.

"Hope? Vad har du strukit över?", säger jag.

"Skrev fel svar bara", säger hon sedan fortsätter hon skriva på hennes prov.

Jag är redan klar så jag sitter bara och rullar tummarna tills att lektionen är slut.

"Kan jag få fråga dig en sak?",säger jag.

"Yeah, såklart", svarar hon.

"Jag har fått konstiga brev jag undra bara om du kunde komma till mitt rum på rasten och kolla upp det?"

"Visst",säger hon medans hon nickar och efter det så rufsar hon till mitt hår.