Gängskolan

0.4

Det var en annan lärare som undervisade i hur man sköt med pistoler. En kille.
Genomgången var lång och extremt tråkig.
Han pratade på om vikten av att använda ljuddämpning och hur viktigt det var att sikta bra.
Det är väl klart att man ska sikta bra, annars missar man ju!
Smarta lärare jag har.
Medans jag lyssnade med ett halvt öra på vad ha sa såg jag mig omkring på andra elever. Mittemot satt en tjej med mörkt hår och gråa ögon, bredvid henne ett tvillingpar som mig och Liam. Fast dom var 2 killar. En bit bort satt tjejgruppen och bredvid dom en söt tjej, och bredvid henne en kille som såg jätteläskig ut med stora tatueringar, rakat hår och ringar i öronen och i näsan.
Jag vände mig mot läraren som nästan var klar.
Jag svarade artigt ja när han frågade om jag var här, och lyssnade sedan när han delade in oss två och två. Jag hamnade med någon Kaylie Carney. Ingen aning om vem det är. Jag såg mig omkring i rummet. Alla hade redan satt sig i par, utom jag och tjejen med mörkt hår. Långsamt förflyttade jag mig mot henne. När jag nästan satt bredvid henne vände hon sig mot mig och log stort.
"Layla va?"
Jag log tillbaka.
"Ja, och du är Kaylie va?"
Hon nickade, vi reste oss upp och satte igång.
Vi gick bort till den enda lediga skjutbanan.
Kaylie började och siktade länge innan hon träffade i mitten.
Jag tittade imponerat på henne.
"Hur gjorde du det där?"
Kaylie skrattade till.
"Säg inte att du aldrig använt en pistol förut!"
"Varför skulle jag ha använt en pistol. Jag gillar inte att döda folk"
Hon höjde på ögonbrynen.
"Hallå, du är barn till en maffiaboss. Då ingår det att kunna hantera vapen ifall man blir anfallen!"
"Men förlåt då!"
Muttrade jag, men kunde inte låta bli att le.

Kaylie räckte mig pistolen.
"Din tur, ställ dig här så visar jag hur man ska göra"
Hon pekade på platsen där hon stått precis. Jag ställde mig där och höjde pistolen mot tavlan.
Jag tänkte precis skjuta mig när Kaylie stoppade mig.
"Hallå, du siktar på fela tavla!"
Jag tittade mot tavlorna, och såg mycket riktigt att jag siktade mot dom 2 tvillingarnas tavla bredvid vår.
"Ojdå"
Mumlade jag och sänkte pistolen, medans mina kinder färgades rosa.
Bra jobbat Layla. Kan inte ens sikta på rätt måltavla. Gör fel innan jag knappt börjat. Lyckat.
Jag gjorde mig redo för ett nytt försök, och höjde pistolen mott rätt tavla.
Jag ska lyckas med att skjuta pistol!
Då kanske pappa blir stolt över mig för en gångs skull...
Det vore något. Men det kommer aldrig hända, så det är ingen idé att tänka på det.

Jag siktade noga mot tavlan och tog ett djupt andetag. Mina händer skakade.
Ska pistolen verkligen väga såhär mycket?
Har någon lagt bly i den eller är det min arm som är svag? Troligen det sistnämnda.
Jag blundade med ena ögat, och tryckte av.
Jag blev typ döv. I ren chock kastade jag ifrån mig pistolen och höll för öronen.
"Herregud vad högt det lät!!"
Ropade jag för att överrösta det ringande ljudet i öronen.
Kaylie skrattade åt mig och plockade upp pistolen från golvet och räckte den till mig.
Ringandet började avta i öronen, så jag förberedde mig på att göra ett nytt försök.
Jag siktade igen, och avlossade skottet.
Ett hål syntes i utkanten på måltavlan tio meter bort.
"Jag klarade det!!"
Skrek jag högt och hoppade glatt upp och ner.
Jag ropade lite väl högt. Nästan alla vände sig mot mig och betraktade mig konstigt.
Jag ryckte på axlarna och ägnade mig åt att noggrant studera pistolen tills alla vänt sig om och fortsatt öva.
Jag lyckades träffa tavlan några gånger till, men aldrig mitten.
Jag var nöjd även om Liam träffade mitten typ 5 gånger i rad. Jag hatar att erkänna det, men han är en naturbegåvning.
Varför kan inte jag vara det?
Ja, jag är väl lite självisk men Liam var alltid pappas favorit, eftersom han var kille. Men han hade inte så mycket fördel av det ändå.

Klockan var halv 11 när lektionen slutade.
Tillsammans med Kaylie gick jag upp till "lägenheterna"
Hennes låg bara några rum bort.
Lunchen var från 11-11.30, så jag passade på att ta en dusch, för att känna mig fräsch.
När jag duschat klart satte jag på mig ett par enkla jeans och en ljusgrå hoodie. Jag och Kaylie gick tillsammans till matsalen.
Det serverades någon sallad med kyckling. Den såg god ut, så jag öste på mat på tallriken. Jag var vrålhungrig.
Vi slog oss ner vid ett långbord som nästan var tomt.
I tystnad började vi äta, tills Liam och dom andra som jag glömt vad dom hette kom och slog sig ner bredvid oss.
"Tjena lillsyrran"
Sa Liam och rufsade till mitt hår.
"Men sluta!!"
Sa jag argt och slog bort hans hand. Sedan vände jag mig mot dom andra.
"Vad hette ni nu igen?"
"Xander...", sa killen med blont hår, "...och Carter" Fyllde brunetten i.
Så var det.
Xander. Den snygge. Carter. Den ännu snyggare.
Det ska jag inte glömma. Från och med nu ska jag bli bra på att komma ihåg saker, och göra mitt bästa i alla ämnen.
Det löftet kommer inte hålla länge, om jag känner mig själv rätt.