Gängskolan

1.2

En vecka senare
"Lay och Kay, det här är Emmie"
Jag och Kaylie slutade prata och vände oss mot Liam. Han hade armen om en söt tjej.
Vi tappade hakan.
"Mår du bra?!"
Frågade jag oroligt och tittade på Emmie.
Hon såg förvånat på mig. Liam också.
"Jag menar, varför skulle någon vilja vara ihop med Liam?"
Kaylie började gapskratta, Emmie flinade svagt och Liam såg förnärmad ut. Jag flinade ursäktande mot han.
Jag studerade Emmie. Hon var verkligen riktigt söt. Liam har tur, om hon är snäll det vill säga.
Men hon ser snäll ut.
Liam och Emmie vandrade iväg hand i hand, och lämnade mig och Kaylie i tystnad.
"Ja...det där var...oväntat"
Sa jag efter en stund. Kaylie nickade.
"Verkligen. Och hon dessutom..."
"Vad menar du?"
Kaylie drog mig åt sidan, så att dom förbipasserande inte kunde höra oss.
"Hennes farbror eller morbror är italienare. Det gick ett rykte för ett tag sedan att hon var spion"
Jag tittade förvånat på henne.
"Emmie? Spion?"
Kaylie suckade.
"Det känns inte troligt, men man vet aldrig. Hon kan ju vara det"
Jag nickade.
"Vi kan ju hålla kolla på henne, se om hon gör något misstänksamt"
"Som vad?"
Jag ryckte på axlarna. I långsam takt gick vi längs korridoren mot matsalen, jag var vrålhungrig.
Vi tog för oss av maten och slog oss ner med Xander och Carter. Jag grimaserade när jag satte mig ner, jag har fortfarande blåmärken efter Inkeeball matchen förra veckan.
Xander hade faktiskt rätt. Det var riktigt kul, speciellt eftersom alla kastade sig på Xander och slog ner honom.
Jag log svagt, innan jag återgick till verkligheten och skakade lätt på huvudet.
"Lektionen börjar snart, ska vi gå?"
Frågade jag när vi ätit upp.
"Visst, vad har vi?"
"So tror jag, och gym efter det. Sjunger ni aldrig?"
Frågade jag och tog kommandot. I långsam takt gick vi mot rummen för att hämta So-sakerna.
"Vi gjorde det innan, men den tiden och dansen har blivit ersatt med extra träning för kriget. Alla vet ju att det är påväg, och då har vi ju mer nytta av att kunna slåss än att sjunga en kärleksballad"
Jag fnissade.
"Är det det ni brukade sjunga?"
Kaylie rodnade svagt.
"Och vi var tvungen att sjunga det för killarna. Efter varje sång blev vi mobbade i flera månader"
"Jag ska tacka gud att jag sluppit"
Sa jag och knäppte högtidligt händerna. Kaylie skrattade och petade till mig i sidan.
"Vi är vid ditt rum så du vet"
Jag tittade till vänster och såg min dörr. Jag drog fram nyckeln ur fickan och låste upp. Innan dörren stängdes stack jag ut huvudet och ropade åt Kaylie:
"Jag kommer till dig strax!"
Kaylie vände sig om och gjorde en tumme upp. Kvickt stack jag in huvudet i rummet för att inte fastna. Snabbt gick jag bort till skrivbordet och rotade bland högen med mappar. Underst låg den mörkgröna So-mappen. Jag drog fram den och mitt pennskrin, som var fyllt av suddigare och trasiga pennor.
Noga stoppade jag mer nyckeln i fickan, likaså mobilen. Lärarna hade gått med på att låta oss ha mobilerna på oss i fall en familjemedlem eller liknande skulle ringa.
Så fort en ringsignal hördes blev det knäpptyst, och alla rusade för att kolla om det var ens telefon som lät.
Själv var jag inte jätteorolig. Krig kommer det ju att bli, men att hela min familj skulle bli dödad är ganska osannolikt.

Jag gick en bit bort och knackade på till Kaylies rum. Ingen öppnade. Jag knackade igen, hårdare den här gången.
"JAG ÄR PÅVÄG!!"
Skrek Kaylie inifrån. Någon sekund senare öppnades dörren och Kaylie kom ut.
"Ska vi gå då?"
Jag nickade.
I rask fart gick vi mot klassrummet, lektionen började om  bara någon minut.
Vi sprang nedför trapporna och kutade sista biten bort till klassrummet. Vi hann inte. Dörren smällde igen när vi nästan var framme. Nedslagna knackade vi på dörren, och läraren blängde på oss. Trots det öppnade han.
"Ni är sena!"
Sa han argt och hytte med pekfingret mot oss.
"Kvarsittning i eftermiddag!"
Jag tappade hakan.
"Men vi missade ju inget!"
Sa jag argt.
"Men ni kom fortfarande försent!"
Röt han.
Jag tänkte protestera, men Kaylie stoppade mig.
"Sluta, du gör det bara värre!"
Väste hon och ledde mig till ett tomt bord. Vi slog oss ner och tog fram alla saker.
Lektionen ägnades åt att titta på kartor över skolan. Vi lärde oss en masa hemliga gångar och rum knappast någon borde känna till. Dom var bra att kunna ifall vi blev anfallna.

Några timmar senare hade precis sista lektionen slutat, matte.
Alla var helt slut och hasade tillbaka mot rummen, utom jag och Kaylie. Istället gick vi till So-lärarens kontor. Där skulle vi ha kvarsittning.
När vi kom fram stod han utanför och väntade på oss.
"Ni ska studera kartor över gängställen i USA. Dom flesta finns i Los Angeles eller i New York, men ni måste känna till fler ställen. Exempelvis det i Chicago"
Vi svarade inte utan satte igång direkt. Vi jobbade knäpptyst i nästan en timme, innan vi blev avbrutna av en ringsignal. Min ringsignal.
Förskräckt drog jag upp mobilen från fickan och tittade mot läraren. Han nickade. Jag lämnade kontoret. Direkt utanför svarade jag. Det var pappa.
"Pappa?"
Frågade jag. "Har det hänt något?"
Det blev tyst. Efter en kort stund svarade han.
"Det kan man säga"
Jag suckade, kan han inte bara säga vad det är istället för att skrämma mig så mycket?
"Är Liam med dig?"
"Nej, han ligger nog och sover" Svarade jag och bet mig i läppen.
Det blev tyst igen.
"Pappa säg vad det är!!"
"Okej..." pappa tog en djupt andetag. Hans röst lät ihålig. Pappas röst brast.
"Pappa, vad har hänt?"