Gängskolan

1.1

En vecka gick ganska långsamt. När jag inte hade lektioner gick jag oftast i biblioteket för att läsa i historieböcker om dom krig som redan varit. Om ett till krig mellan oss och Italien bryter ut blir det det fjärde mellan oss.
Tyvärr verkar det bli så. Det mamma sa om att pappa verkade orolig stämde.
Jag läste i gängtidningen som gavs ut varje vecka, där det stod att de Amerikanska gängen rustar för krig.
Det märks här också. Lärarna är väldigt ansträngda, jag såg på när dom övade kampsport, och läraren blev rasande när en kille tog en andningspaus.
Det känns väldigt nervöst, om kriget kommer är vi säkert dom första som ryker. Jag läste det i en historiebok. Under förra kriget kom det italienare till skolan och sköt ner flera elever och lärare.
Extra spänt blev det i förrgår när en kille började slå sönder en massa tallrikar och skrek jättehögt i matsalen. Några timmar senare fick alla reda på att hans mamma, pappa, storasyster och hund hade hittats hängda i sitt eget hus.
Efter det ringde alla hem.
Till och med vädret kände att något var på gång. Det hade varit molnigt och regnat i flera veckor nu.
Nästan dagligen fick jag gå och besöka läkarkillen, som tittade till min fot.
Den höll faktiskt på att bli riktigt bra. Han sa att jag får börja träna imorgon igen.

Morgon. Första morgonen jag inte snoozade länge. Istället gick jag upp direkt, och började med att försiktigt ta bort bandaget. Såret var en sårskorpa nu. Jag rörde foten i cirklar, det kändes som att jag inte haft en fot på flera veckor. Jag bytte om till träningskläder, vi skulle börja dagen med att gymma.
Jag struntade i att sätta upp håret. Istället knöt jag försiktigt på mig ett par skor och skuttade ner till matsalen. Jag var nästan helt ensam, kanske för att klockan var halv 8 och vi inte började förens om 2 timmar.
Det var ett tjejgäng som satt en bit bort vid ett stort runt bord, ett tjejgäng jag kände igen. Dom kände igen mig också.
När jag passerade dom vände sig alla om och blängde på mig, vad hade jag gjort dom egentligen?
Vi borde ju faktiskt hålla ihop, vi är ju ändå på samma sida.
Jag struntade i dom och fortsatte vidare mot ett bord jag ställt in mig på. Där satt Rick och Tyler. När någon av dom såg mig pekade han på mig och log. Jag log tillbaka och slog mig ner. Jag pendlande blicken mellan dom.
"Vem är vem?"
"Jag är Rick"
Sa Rick.
"Och jag är Tyler"
Sa Tyler. När man väl vet vem som är vem är det ganska lätt att se skillnad på dom.
Medans vi åt diskuterade vi det troliga kriget.
"Jag hoppas ändå att det blir krig, inte för att folk ska dö, men om det kommer så behöver man inte gå runt och tänka på det"
Sa Tyler och stoppade in en tomat i munnen.
Jag nickade. Det var ganska smart sagt. Han har ju rätt.
"Ja, och det kommer ju ändå komma någon gång..." Sa jag.
"...Jag menar, det kan ju inte annat än att komma nu. Det är ju så spänt, det märker man ju"
Tyler hummade instämmande och fyllde munnen med mat.
Efter en stund kom Kay, Liam, Carter och Xander ner. Dom slog sig ner med oss. Kaylie gäspade stort och lutade huvudet mot min axel.
"Jag vill sova"
Mumlade hon sömnigt.
Jag skrattade till och petade till henne.
"Upp med dig nu!"
Sa jag och ruskade om henne, tills tyngden på min axel försvann.
Jag åt en macka under tystnad, medans jag lyssnade på dem andras diskussion om Inkeeball.
"Vad är det?"
Undrade jag och rev av en bit av mackan och stoppade i munnen.
Carter stirrade på mig.
"Vet du inte vad Inkeeball är?"
Jag skakade på huvudet. Liam stirrade också på mig.
"Det är som fotboll, men man får slå ner varandra och tacklas hur hårt man vill"
Sa Xander och såg nöjd ut.
"Och varför är det så kul?"
"För att man får slåss såklart!"
Svarade Xander och gav mig en blick som sa att jag var dum i huvudet. Jag ryckte på axlarna.
Det är nog inget för mig.
Brottning och liknande gör jag helst inte frivilligt.

Vi åt upp lunchen och begav oss till den extremt tråkiga mattelektionen, som gick ut på att räkna hur många gänginvolverade vi hade jämfört med Italienarna. Medans Carter som satt bredvid mig och pratade med Liam och Xander försökte jag begripa hur matte kunde vara nödvändigt för oss som är kriminella?
Vårt "yrke" går ju ut på att mörda och ta pengar.
Typ så.

Efter mattelektionen passade vi på att gå ut en stund i det soliga vädret, vår lärare var bortrest på en akut konferens så vi fick ledigt.
Jag och Kaylie tog en omväg förbi affären och köpte lite godis och läsk, innan vi gick mot fotbollsplanen där Liam, Carter, Xander, Tyler och Rick väntade.
Carter och Xander nickade bollen mellan varandra medans Liam hejade på. Bredvid dom satt Rick och Tyler och såg ut som 2 fån.
Vi joggade dit, för att se sportsliga ut. När vi kom fram reste sig Rick och Tyler upp, och Carter och Xander slutade leka med bollen.
"Vad ska vi köra?"
Frågade jag en aning nervöst. Jag har inte glömt bort Inkeeball.
Ingen svarade. Jag flackade med blicken på dom andra. Alla hade läskiga flin i ansiktet. Jag förstod vad det betydde.
"Lägg av!"
Stönade jag och slig händerna för ansiktet.
Alla skrattade.
"Kom igeeeen Lay, det är kuuuul!!"
Ropade Kaylie och slog armen om mig.
Jag suckade, och gick tillslut med på att köra Inkeeball. Jag kommer behöva besöka den där läskiga läkarsnubben igen.