Gängskolan

0.8

Alla var placerade huller om buller i lokalen som var extremt lik en gympasal. Klockans tickande hördes inte över allt prat. Prick klockan 10 kom läraren, en ung kvinna i 25-årsåldern med blont hår in. Hennes isblå ögon fick alla i rummet att tystna och vända uppmärksamheten mot henne. Hon var väldigt snygg. Ett drömutseende man alltid velat ha, redan som liten. Hon höll en skrivskiva i ena handen, och ett guldhalsband som hängde runt hennes hals avslöjade att hon hette Sydney. Som staden. Mycket coolare namn än Layla om ni frågar mig. Men det var mammas högsta önskan att jag och Liam skulle heta just Layla och Liam så...
Det är ingen idé att byta namn när jag fyller 18. Det skulle göra henne jättebesviken, även om hon vet att det är jag som bestämmer.

Hur som helst, Sydney gjorde som alla andra lärare och ropade upp oss. Jag svarade mekaniskt ja och räckte upp handen när jag ropades upp nästan först.
Sydney verkade rätt sträng, men hon såg snäll ut. Hon klargjorde tydligt att även om det inte är ett viktigt ämne utan bara för att vid ska bli smidigare, så betydde det inte att man får skolka eller inte ta ut sig ordentligt.
Hjälp.
Jag är så körd.
Sydney kommer skälla ut mig inför alla och det där dumma tjejgänget kommer skratta ihjäl sig.
Underbart. Och sedan kommer ryktet att spridas genom hela skolan och Kay, Liam, Carter och Xander, och Rick och Tyler kommer skämmas så mycket att dom ignorerar mig och jag blir helt ensam.
Det är för sådana här saker man önskar att man var vanlig, ett barn till en mäklare och en lärare eller något. Ibland skulle man kunna göra vad som helat bara för att få vara normal. I början brydde man sig inte, för då räckte det med att mamma och pappa köpte en ny leksak och så blir allt bra, men nu fungerar det inte så längre.
Fan vad jag saknar mamma.
Herregud, jag måste ringa efter lektionen om jag hinner.

Jag vände uppmärksamheten mot Sydney igen som höll på att viss några steg vi skulle lära oss. I takt med dom andra försökte jag härma henne. Som dom flesta (tack och lov för att jag inte var den ända) misslyckades jag.
Det var ett extremt svårt steg. Det var som en blandning mellan något slags baletthopp och typ en hiphoprörelse. Väldigt konstigt.
Jag hade redan skämt ut mig tillräckligt genom mina hemska danskunskaper, och som om det inte vore förnedrande nog berättade Sydney glatt vid lektionens slut att dansen skulle visas för alla killar och lärare innan höstlovet.
Jag hoppas nästan att det hinner bli krig innan det så att vi slipper. Bara nästan.

Jag var helt genomsvettig när jag och Kay lämnade gympahallen mitt i en klunga av tjejer. Det flest valde att duscha i omklädningsrummet som fanns, men eftersom det var helt proppfullt av hundratals personer som antingen bytte om eller var påväg ut, valde vi att duscha i våra rum.
Jag nynnade svagt på Arana Grandes dangerous woman.
Inte för att jag kände mig så farlig, men den var bra och hade suttit på min hjärna sedan vi dansade till den låten.
Medans jag letade fram nyckeln försökte jag minnas några fotsteg som vi skulle kunna. Jag kommer verkligen att behöva öva på det här...

En halvtimme senare hade jag bytt om och ätit en banan.
Lektionen i knivkastning skulle börja alldeles strax. Snabbt slängde jag mig ifrån telefonen och rusade ut ur rummet, jag hade helt glömt bort tiden.
Jag smällde igen dörren och spurtade det snabbaste jag kunde mot trapporna. Jag rusade nerför dom och var bara någon minut senare nere i källaren.
Jag kastade mig mot dörren och ramlade flämtandes ihop i en hög framför dörren, som gick igen i en hög smäll bakom mig.
Uppropet hade börjat, men när jag kom in vände sig alla mot mig. Scar såg riktigt arg ut. Jag förstod henne.
"Fö...rlå..t!"
Flämtade jag fram och reste mig upp.
Alla tittade surt på mig och gav mig mördarblickar. Som att jag förstört deras liv. Tvärtom, jag har räddat deras liv. Varför är dom inte tacksamma?
Lite artighet skulle faktiskt inte skada.

Med alla blickar på mig gick jag och ställde mig bredvid Rick och Tyler. Jag undvek noga allas blickar, och lyssnade knäpptyst under resten av genomgången. Som varade i en kvart. Och handlade om samma sak som igår.
Det krävdes hela min viljestyrka för att inte skrika åt henne att sluta prata och låta oss börja. Övning ger färdighet, inte en massa taktiksnack.
När jag stod och halvsov sa Scar den sista meningen som var att vi skulle öva med samma person som igår.
Alla började röra på sig, och jag vände mig mot Rick.
"Ska vi börja?"
Frågade jag glatt.
Rick flinade mot mig.
"Jag är Tyler"
Sa han och skrattade.
"Meh, inte sjysst. Det går ju inte att se skillnad på er!!"
Sa jag och gestikulerade med armarna.
"Aja, ha en bra sista stund i livet"
Sa Tyler och gick.
Vad menade han med det?
Troligen att jag kommer döda mig själv.
Härligt att någon tror på mig. Då känns allt mycket bättre.

Jag gick bort till Rick som redan kastade kastade en handfull knivar mot dockan.
Jag mumlade ett hej och tog några knivar som lags fram på ett stol bredvid mig.
Medans Rick hämtade alla knivar (som alla satt på ett dödligt ställe, såklart) fokuserade jag på att inte råka sticka ett knivblad genom armarna.
Det var min tur nu.
Jag tog upp en kniv i vänsterhanden och försökte att kasta den, medans högerhanden höll ihop havet av knivar.
Det gick inte jättebra. Kniven jag kastade kom någon meter, innan den landade med en skräll på golvet. När jag skulle gå för att hämta den glömde jag bort att jag hade famnen full av knivar. Jättebra gjort Layla.
Jag släppte alla knivar, som ramlade ut på golvet. Som träffade min ena fot. Som gick igenom min sko. Som gjorde jävligt ont.