Gängskolan

0.9

Med en kniv instucken i foten bar Rick mig till läkaren, som låg i ett rum intill eftersom de flesta olyckor ägde rum i källaren.
Bakom mig låg pölar av blod.
Fan vad ont det gjorde. Satan också. Nu kommer jag säkert att behöva sy hela foten och ha gips resten av livet.
Och träna på ett ben och springa runt i kryckor resten av livet.
Kul.
Rick knackade på dörren till där läkaren eller var det var skulle finnas. Ingen öppnade.
Men öppna då!! Tänkte jag argt samtidigt som jag tog ett krampaktigt tag och Ricks hals för att han inte skulle tappa mig.
Rick knackade en gång till innan en kille öppnade. Han såg irriterad ut, men när han såg oss såg han allvarlig ut. Han och Rick lyfte tillsammmans in mig på en säng som stod i ett hörn av rummet. Det var väldigt mörkt, och på väggarna hängde planscher av skelettdelar och olika muskler osv.
Jag tittade förskräckt på en tavla av en tjej som skrek och grät, eftersom halva hennes ben var borta. Runt om henne såg det ut som ett slagfält, med raserade byggnader och eldar från olika maskingevär.
Den såg läskigt likt ut som här.
Killen började plocka fram olika redskap. Medans han smörjde in händerna med handsprit tryckte jag en stor bit papper mot såret.
Jag såg mig omkring på andra liknande tavlor i rummet. Alla såg ganska lika ut. Människor som skrek av smärta för att dom saknade kroppsdelar eller för att dom höll på att förblöda.
Är det det som kommer att hända med mig?
Killen kom fram till mig och jag tog bort pappret. Han torkade såret med något bakteriedödande som sved jättemycket. Jag bet ihop och tänkte på att jag kanske inte skulle behöva amputera bort hela foten. Det är ju något positivt.
Medans han rengjorde och pysslade på kunde jag inte låta bli att fråga.
"Vad föreställer dom där tavlorna?"
Frågade jag och pekade mot tavlan med tjejen utan benet.
Killen tittade upp från fin fot och tittade mot tavlan.
Han såg sur ut.
"Det är från kriget"
Svarade han kort och återgick till att tejpa ihop min fot.
"Vilket krig?"
Frågade jag oförstående. Dom ända krigen jag kände till var amerikanska inbördeskriget, första och andra världskriget, och Vietnamkriget. Men det kunde inte vara något av dom, för tavlan såg inte ut att vara äldre än 10 år.
"Kriget som snart kommer fortsätta"
Svarade han bistert.
"Mellan oss och dom Italienska gängen?"
Frågade jag förvånat. Har det varit krig mellan som innan?
Han nickade.
"Förra gången vann vi, men det var knappt. Du känner till 11 september?"
Jag nickade. Mamma berättade om det. Jag grät när hon berättade om det.
"Alla tror att det var Al Qaida, men det var det inte. Det var Italien som hämnades på oss genom att drabba dom oskyldiga"
Jag fick lust att börja gråta igen. Fy fan vad hemskt att drabba dom som inte ens visste att det var krig. Det är jättehemskt.
"Hur hämnades vi då?"
Frågade jag.
"Vi bombade deras gängskola och startade jordskalv genom att bomba"
Svarade killen och tog ett hårdare tag om min fot.
Trots att jag visste att han absolut inte ville prata om det fortsatte jag att fråga.
"Hur slutade kriget?"
"Med att vi sänkte en båt och tog flera som gisslan"
"När slutade det då?"
"För typ 10 år sedan"
Svarade han. Han lindade in foten i flera lager bandage och rotade fram något ur en låda i ett skrivbord.
Tystnade la sig. Jag tog in allt han hade sagt. Varför visste inte jag om det här?
Pappa måste ju ha varit i krig då, men jag har inget minne av att han varit borta.
Jag måste verkligen ringa mamma, jag glömde ju att göra det förut.
Killen räckte mig ett par kryckor och hjälpte mig upp från sängen. Sen hoppade jag iväg. Jag har lunch om 10 minuter, men jag är inte ett dugg hungrig. Istället hoppade jag upp för alla trappor upp till mitt rum. Bara det tog typ 25 minuter. Foten gjorde väldigt ont, så jag hämtade det halvfulla paketet med vindruvor och la mig på sängen. Jag satte på tv: n och zappade mellan kanalerna medans jag åt upp vindruvorna.
När dom var uppätna ringde jag Liam och tvingade han att köpa godis åt mig.
"Men det är träning snart, du kan inte äta godis nu!"
Sa han och lade på. Några sekunder senare knackade det på dörren. Jag hoppade bort och öppnade.
Liam stod med armarna i kors och höjde ett ögonbryn mot mig.
"Varför har du inte bytt om och varför ska jag köpa godis åt dig om jag får fråga?"
"Eeh, kolla på min fot så får du svaret"
Sa jag och pekade på den bandagerade foten.
"Vad har du gjort?"
Frågade Liam bestört medans han betraktade hur tjock min fot var med bandagen på.
"Jag tappade en kniv på foten"
Sa jag trött och försökte stödja mig på foten. Det gick inte så bra, så jag lutade mig mot väggen istället.
"Meeeen, om du skyndar dig hinner du köpa godis åt mig innan träningen börjar!"
Sa jag och föste ut honom.

Någon minut senare knackade det på dörren.
Jag öppnade glatt och fick en gott&blandat supersur påse upptryckt i ansiktet. Sen såg jag Liam rusa iväg mot trapporna igen. Träningen i kampsport började om mindre än 5 minuter.
Så nöjd som jag kunde bli hoppade jag tillbaka till sängen och tog upp telefonen.
Efter en stunds tvekan slog jag in mammas nummer och tryckte på ring.
Hon kanske var med Elle? När dom två var tillsammans var dom inte kontaktbara på flera timmar.
Tack och lov svarade mamma efter några signaler.
________________________________Jag haft typ en skrivtorka gällande den här boken, men jag har några kapitel klara så får se om jag publicerar dom och tar en paus sen eller nåt