1.2

300 4 6
                                    

Marcus kollar på mig som om jag skulle vara helt sjuk i huvudet, men jag förstår honom. Det finns ingen annan här förutom mig. Iallafall för honom.

"Jag måste gå Cassandra." Säger jag när Marcus dragit hem igen. Hon nickar och ler sedan åt mig.

"Säg till när jag ska komma, jag kommer när som." Sedan försvinner hon ifrån mitt synfält. Jag kollar förvirrat omkring mig, håller jag på att bli helt sjuk i huvudet? Tyst går jag hem jag också till vårat nya vita hus. En ren kopia av vårat gamla i Trofors bara några andra detaljer. I hallen möts jag av Emma som står och ler, hon kramar snabbt om mig och jag kramar tillbaka men försvinner sedan ut i vardagsrummet.

"Det är fint här." Viskar jag för mig själv. Hennes mjuka röst träffar mina trumhinnor och hon svarar ett ja. Jag fortsätter upp mot trappan där en övervåning befinner sig. Tre rum med toalett och ett minsta vardagsrum där vi ungdomar ska hänga som mamma hade sagt tidigare. Jag sätter mig i rummet och stänger igen dörren.

"Martinus?" Cassandra kollar på mig och jag nickar.

"Pappa.." Jag ler åt henne svagt och nickar.

"Jag ska berätta för de."

"De undrar nog vart jag är." Hon räcker mig hennes spruckna mobil och jag trycker på knappen som leder till att jag ringer till hennes pappa.

"Hej, jag heter Martinus. Martinus Gunnarsen, jag är, eller jag var din dotters vän. Det jag ville komma fram till med det här samtalet är.. är att din dotter har gått bort." En tår lämnar mitt öga men ler sedan när jag ser henne sitta bredvid mig.

"Ursäkta? Det här är väl inget skämt?"

"'Nej jag skulle aldrig skämta om något sånt här!"

"Tack för att du ringde." Säger han och de tutande ljudet piper i mitt öra när han stängt av samtalet.

"Tack." Viskar hon. Jag kramar henne mjukt och samma sekund kommer Emma in i rummet. Hon kollar på mig konstigt och skrattar sedan.

"Vad gör du för något, kramar du luften?" Jag suckar och ber henne sedan att gå ut ifrån mitt rum. Hon försvinner sedan ut ifrån mitt rum och Cassandra är borta.

Before they broke your heart || Martinus Gunnarsen Where stories live. Discover now