Before they broke your heart || Martinus Gunnarsen

6.9

Martinus perspektiv
Tisdag 25 december 2018
15.21

Irriterat slänger jag mig på sängen i mitt rum och gäspar högt. Plötsligt plingar det till i mobilen och jag letar efter den irriterat.

LUKAS
|| Kom till ICA vid 15.30

MIG
|| Vadå då?

LUKAS
|| Gör det bara

Jag suckar högt och slänger på mig mina ytterskor och jacka. Nervöst går jag till ICA med en klump i magen. När jag kommer fram till ICA ser jag ingen Lukas någonstans, jag drar upp min mobil ifrån jackfickan för att kolla om han har skickat något sms. Men inget sms. Plötsligt hör jag få skratt bakom min rygg, snabbt vänder jag mig om och möter Lukas flin.

"Hej tönten, så du kom ändå? Du fega inte ur asså?" Han skrattar och jag himlar med ögonen.

"Vad är det du vill då Lukas?" Jag himlar med mina ögon och fixar till mitt hår. Han rycker på axlarna och skrattar.

"Vet inte, bara vela slå ner dig lite grann, nu när det är jullov så slipper du ju mig i skolan en stund." Säger han och skrattar. Klumpen inom mig är nu stor som en sten och jag andas hastigt. Han kommer närmre mig och flinar. Men utan några bakom sig, för de umgås inte med honom längre.

"Stackars tönten, ensam och kommer inte få någon hjälp." Säger han och putar med sin underläpp och hån skrattar sedan. Han smäller till sin näve mot min kind och smärtan stiger fort. Han sparkar ner mig så jag slängs ner mot marken. Snön tar emot mig men grus letar sig ändå in under min hud. Ett "aow" lämnar min mun. Fort skrattar Lukas och sparkar till mig i magen. Jag tappar fort luften och det ända jag tänker på att få luft. Jag andas upp och ner snabbt och får i mig lite luft. Han lyfter upp mig från den kalla snön så jag har mitt ansikte face to face mot Lukas. Han slår till mig med sin näve men jag orkar inte göra motstånd. Han puttar mig sedan så jag flyger ner i marken igen med ett hån skratt. Gruset som befinner sig i snön letar sig ännu en gång in i min hud så min hud spricker upp. Blodet rinner ner för min panna och kinder. Ett flin sätts ännu en gång på hans läppar och slår till mig hårt i magen med näven, så jag ännu en gång tappar luften. Sist slår han till mig i huvudet och sparkar mig en sista gång denna gång mellan benen. Ett högt stön lämnar min mun, sedan lämnar han mig liggandes på den kalla marken. Huvudet i snön och blod i pannan. Tårar lämnar mina ögon och försiktigt försöker jag resa mig upp men har ingen kraft kvar för det. Så jag ligger kvar på marken och somnar sedan.

"Ursäkta mig gubben?" En röst fyller mina hörselgångar och jag öppnar försiktigt mina ögonlock. Kylan som har spridits sig i hela min kropp har gjort så att mina fingrar och ben domnat bort. En gammal dam fyller mitt synfält. On bär en svart jacka och grått hår.

"Är du okej?" Hon kollar oroligt på mig och jag nickar snabbt.

"Tack." Säger jag snabbt och lämnar henne sedan själv.