Before they broke your heart || Martinus Gunnarsen

6.2

Marcus perspektiv
Söndag 23 december 2018
21.01

Irriterat kollar jag på Moa som sitter på säng kanten. Jag himlar med ögonen och blänger på henne.

"Asså på riktigt, hur fuck tänkte du? Fucking ligger med min bror?!"

"Förlåt Marcus." Hon lägger sitt pekfinger på mina läppar för att tysta ner mig. Men jag rycker snabbt bort de.

"Tror du ett fucking förlåt räcker när du fucking legat med min bror? Grejen gör det ju inte direkt bättre när jag hör min egna bror stöna åt ditt namn när han runkar av sig själv?!"

"Men jag kan väl inte göra något åt att Martinus stönar åt mitt namn?!"

"Dra åt helvete Moa. På riktigt skulle fan aldrig låta dig vara med mig."

"Bra, då drar jag hade ändå inte tänkt att stannar kvar hos dig ändå."

"Men bra då stick för i helvete?!"

Moa lämnar mitt rum och smäller igen dörren, en hög och irriterad suck lämnar min mun. Men vad fan ska hon tänka sig när hon legat med min bror? Hade hon tänkt sig att jag bara ska säga "men Moa åh jag fatta att du velat ligga med min bror istället för mig, såklart jag fattar"
Jag himlar med mina ögon för mig själv och drar upp min mobil och sätter på min spellista på Spotify. Efter den första låten som spelats bestämmer jag mig för att gå ut.

Vinden blåser och förstör genast mitt hår. Jag suckar frustrerat och drar luvan över mitt huvud. Vindens brusande dämpas direkt och jag suckar roat. Snön under mina skor låter så där mysigt och några få snö flingor faller ner för de alla träden som är täckta med vitt. Himlen som är helt mörk på kvällen gör så att stjärnorna syns tydligt. Tidigt hittar jag Karlavagnen och fortsätter leta efter stjärntecken.
Tillslut tröttnar jag på det och sätter mig på en bänk. Jag kollar ut mot gatan där en bil befinner sig, och åker sedan iväg.
Ett leende placeras på mina läppar när jag ser två ungdomar säkert några år äldre än mig gå hand i hand till ett hus.
Leendet försvinner tillslut när de försvinner in i huset och allt blir tyst igen. En snö flinga placeras på min näsa, jag ler och kollar upp mot himlen.
Fler snö flingor faller ner från himlen och lägger sig över marken och på mitt huvud. Efter en stund befinner jag mig framför mitt hus. Mitt vita hus. Där så många minnen finns. Ett helt album av minnen. I vissa kök skiner  det ljus ifrån kökslamporna och en gammal dam befinner sig i köket och verkar dricka vatten. Jag inspekterar henne från topp till tå men släpper sedan blicken.

En stor gäsp lämmar min mun och jag bestämmer mig för att gå in i värmen.