Before they broke your heart || Martinus Gunnarsen

6.1

Martinus perspektiv
23 december 2018
20.44

Ett leende smittas av på mina läppar när Moas ansikte tar upp hela min skärm.

"Du fattar inte vilken jävla utskällning jag fick av mamma"

Jag skrattar för mig själv och tar en selfie på mig själv.

"Kul för henne att se min ;)"

Efter bara några sekunder öppnar hon min snap och inom några få sekunder senare får jag respons.

"Fuck u dra åt helvete"

"Puss puss bebe"

"För fan, helvete Marcus också" skickar hon med en frustrerad min. Jag suckar högt och himlar med ögonen.

Jag skickar iväg snapen där jag himlar med ögonen och får strax där efter svar.

"Sorry Martinus"

...

Uttråkat ligger jag i sängen, själv. Längtan efter att krama om någon ha någon bredvid mig är stor.

Och så får jag ingen chans på Moa heller. Jag suckar högt. Mamma kommer in i rummet med tvätt.

"Här kommer lite tvätt, nanana." Hon nynnar på någon låt medans hon lägger in mina kläder i garderoben.

"Tack mamma." Hon ler och stänger sedan dörren efter sig.

Och upp smälls dörren ännu en gång, jag suckar högt och vrider min blick mot Emma som hoppar upp och ner på golvet.

"Snart är det jul snart är det jul snart är det jul snart är det jul snart är det jul!"

Jag nickar och hon kollar överlyckligt på mig.

"Men är inte du taggad?!" Jag nickar för att göra henne glad och hon skrattar och lämnar sedan rummet. Jätte taggad.

Jag suckar ännu en gång och bestämmer mig för att kolla igenom alla olika personer man kan adda på Snapchat.