Before they broke your heart || Martinus Gunnarsen

5.0

Jag inspekterar hennes ansikte noggrant men hittar inga fel alls. Hon blundar. Vi befinner oss hemma hos mig då mamma och pappa skulle stanna kvar.

Mamma hade bett oss att dra hem till oss för att få lite sömn.

Hon ler åt mig med ögonen stängda.

"Sluta kolla på mig." Säger hon medans hon vänder sig om så jag istället ser hennes rygg rad.

"Men nej." Säger jag och vänder om henne igen så jag möter hennes fina ansikte.

Moa kollar generat på mig och jag trycker istället mina läppar mot hennes. Hon stänger snabbt sina ögonlock och fokuserar på kyssen.

...

Försiktigt drar jag upp täcket ifrån min kropp och lämnar sängen. Moa ligger kvar precis som innan och sover.

Jag ler åt henne och går sedan ner för trapporna.

"... mamma? Hur mår Martinus?" Frågar jag henne och fibblar med en kudde.

"Han mår okej, läkarna har berättar för oss att han har fått en hjärnskakning."
Jag nickar och hummar som svar.

"Jag måste gå nu älskling, vi kommer inte hem ikväll så ni får fixa mat och sånt själva." Säger hon och avslutar samtalet.

Små lätta steg från trappan hörs, ett leende sätts igång på mina läppar. Hon kollar sig runt tills hon hittar mig.

"Godmorgon." Säger hon trött. Jag klappar på soffan för att visa att hon ska komma och lägga sig bredvid mig.

"Har du något jag kan låna, jag fryser."

Med snabba steg försvinner jag upp till mitt rum för att låta henne låna ett par mjukis byxor och en hoodie.

"Här."

"Tack." Viskar hon. Hon drar snabbt av sig sin t-shirt så hon bara klär sig i sin bh och trosor. Hon kollar generat på mig och drar min hoodie över hennes perfekta kropp.

"Du är jätte fin." Viskar jag i hennes öra samtidigt som jag lägger min hand på hennes midja.

Utan att kolla på henne vet jag att ett leende befinner sig på hennes rosa läppar.

"Det är du också." Hon vänder sitt huvud så vi ligger face2face. Min blick vandrar mellan hennes ögon och hennes läppar. Tillslut pusslar jag ihop
våra läppar och ler.