~Emmalyns POV~
"Collin? Varför slutade du prata?" Säger jag och när han kollar upp på mig så börjar det nästan bubbla i magen.. Han är söt. " jaha.. Oj, förlåt" säger han lågt. Men.. Plötsligt ser han så söt ut, jag kan inte hålla mig Jag böjer mig fram mot han, tills våra läppar möts, han kysser tillbaks, "nej nej! Det går inte" säger han och avbryter kyssen och tar istället tag i mina händer. "Jag har alltid gillat dig em.." Säger han nästan ohörbart, "vi har bara känt varann i två timmar.." Säger jag och tittar upp i hans ögon som tydligen sökte efter mina. "Nej det.. Är inte riktigt sant". Vänta, har jag träffat han förut?! Tusen frågor men jag får inget svar på dem.. Jag kastar en blick på termometern i köksfönstret, "25,3c(inne)" står det, "jo." Börjar Collin, "jag och din bror kände varann.." Tillägger han sen, "James.."
Mumlar han lägre. Jag ryser, inte bara för att jag kom och tänka på häromkvällen.. Utan för att rummet plötsligt blev kallare.. Ytterligare en blick mot termometern, "14,2c(inne)" stod det nu, jag blinkar bort tårar.. En gällt pip hörs från andra sidan bordet, collin kollade på något, jag följde hand blick, och där, vid spisen, i skuggan under fläkten, står han....
Stelfrusen i min stol, så betraktar jag min bror, en mörk gestalt i hörnet av det nersläckta köket. Mörka, trasiga skor, sönderrivna byxor, blod i revorna precis som på den "vita" tröjan.. Blek hy, en mun med en krampaktig grimars, som om han hade ont men ute ville gråta.. Och över ögonen hängde svart stripigt hår. "James.. Jag ser dig"
Lyckades jag få fram, han kastade sig hastigt fram mot lådan med knivar, och tog med ryckiga och hetsiga rörelser ut en kniv, "vad gör du..?!" Säger jag, min nuvarande rädsla, går snabbt över i panik. Som i slowmotion, så ser jag kniven flyga genom rummet, den flyget förbi mig, och ett stön hörs, när jag vänder mig om står där en man, men pistolen han antagligen höll i ligger på marken, pågrund av handen som han blev tvungen att föra till bröstet för att stoppa blodet, som nu rinner ut där kniven träffade. Snabbt så rusar James förbi och dörren smäller igen. Collin och jag sitter tysta, tysta tysta tysta....
