Mitt i allt, mitt i röran stod en pojke och en flicka, eller nej, förresten, där stod en pojke en flicka och en död.. Jag lät pappret falla till marken och kollade mot Collin, den kalla luften var kvar, som att James var den, han var kyla.. Och det var nog så, "Jag går och byter om" säger jag snabbt och tillägger, "gå och drick upp ditt te du." Han gick lydigt ner för trappan, och tände lamporna där nere. Medans jag gick igenom korridoren till mitt rum. Såhär ser mitt hus ut, En stor trädgård, en hall, åt ena hållet en tvättstuga, åt andra vardagsrummet, snett brevid vardagsrummet var det ett valv, Från soffan kunde man alltid känna doften av god kyckling eller annan mat, eller Tacos, som var James favorit rätt. Den lukten känner man inte längre, mamma lagar inte sån mat, och James är här, men inte... Här. Brevid soffan så finns det en trappa, om man går upp där så kommer man till en korridor, Åt höger ligger Toan, Ännu mer åt höger ligger James rum. Det som var Hans rum, det som är hans rum. om man går förbi toan, och åt vänster hittar man mammas rum, och längst bort åt höger mitt.
Kylan följer mig genom korridoren, James följer efter, "james, jag ska byta om, gå!" Säger jag och stänger dörren framför kylan, men den kommer envist tillbaka, stolen åker ut och sakerna på mitt skrivbord flyttas fram och tillbaks. "Gå James!" Säger jag bestämt och tillägger, "Pervo spöke.." , men den stannar kvar. Jag pratar med luft, bokstavligt talat. Jag drar långsamt av mig tröjan, och står i bara Bh framför stolen, kylan stannar kvar, när jag knäpper upp så blir det varmt i rummet. "Fegis!" Skriker jag ut i luften och hör ett förvånat mummel nedifrån. Collin. Jag flinar för mig själv och byter om, min mobil ringer och jag svarar samtidigt som jag drar på mig de tighta byxorna. "Ja?" Säger jag, "Euhhmm, är det James Monrowe?" Säger rösten i luren. "Nej." Säger jag. "Får jag prata med han..?" Säger polisen stressat och trevande. "Nej det kan du inte. Han är tyvärr död, men jag kan ta meddelanden till han, vad vill du?" Säger jag och knäpper byxknappen. "oj, jag beklagar...." Säger mansrösten tyst.. Jag börjar officiellt tröttna på han. "Det gör alla, kom till saken." säger jag och han börjar prata, om det som jag vart rädd för skulle hända, "Jo, alltså, ja... Din mamma.. Hon ligger på Sjukhuset, hon har blivit....." Han avslutar när jag snyftar, "Ja, jo.... Alltså, hon åkte för att träffa en kille, eller hur..?" Säger han. "Ja.." Säger jag och väntar mig det värsta. "Han sköt ihjäl henne..." Säger rösten i luren och jag bryter ihop...
--------------------------
D: Najjj, nu dör jag ;( Amen, hoppas det vart bra :)
