Kapitel 14

178 11 7
                                    

Märkte nu att jag hade två kapitel 9 och ett kapitel 0....? Dafuq... så istället för kapitel 13 och 14 så blir detta 15, jag ska försöka fixa xD xoxo

________________________________________

Hon är inte död, inte död, inte död, död. Det funkar inte att intala mig själv dethär. Jag slänger hårt iväg mobilen, går med tårarna rinnandes och slänger mig i mammas säng, lakanet doftar mamma. Jag drar täcket över mig och andas ljudligt in. Jag känner en hand på min rygg, jag lyfter min arm, och tar tag i Collins hand. Drar han närmare mig, hans armar värmer, hans axel blir fuktig av tårar. Det ringer på dörren, och Collin och jag går långsamt, jag med stöd mot hans axel. Han drar långsamt upp dörren och där står hon. Nej, inte mamma, flickan som dök upp i mitt fönster. Jag piper till och försöker dra mig ur, men Collin håller mig i ett kraftigt grepp. Även han ser lite skrämd ut, men står kvar med mig. Hon tar tag i Collins handled, drar han, och han håller mig hårt medans han följer efter flickan. Vi går igenom skogen, till en avlägsen klippa. Nedanför forsar floden, flickan kollar på oss, sedan ner i vattnet. Hon tonar bort, som luft, och jag kvider till av rädsla. "Är detta slutet" Frågar jag Collin hackigt. Han nickar sammanbitet, "James!" Säger jag högt. kyla. "Vill du att vi ska komma till dig..?" Säger jag då, och tillägger "Varmt för ja, Kallt för nej. Vill du?" Kallt. Jag funderar.. "Vill du att jag ska...?" Säger jag med tårar i rösten. Kallt. Jag går fram till kanten, och kollar ner mot forsen. "Om du hoppar gör jag." Säger Collin. "Din familj då?" Säger jag, han får inte hoppa... " Borta...." Säger han bara och tar min hand. Jag ler, tårarna rinner men jag är lycklig. Min familj. Han sätter amrarna runt mig, hans andetag kittlar mig i nacken. "Jag älskar dig.." Säger han medans vi lutar oss åt sidan. Långsamt föll vi, vattnet omslöt oss, han släppte inte. Vi kom till ett ljust rum, vi gick där. Hand i hand, där framme stod James, inga sår, inga bandage. Han såg inte död ut. Även mamma stod där. Båda log, james nickade när vi kom fram "Välkommen hem." Sa han och vi gick igenom porten.

Nu var historien slut! :3 Hur var den...? Tänkte börja skriva en annan, Blue Sky. Teenfic. Well, The End! xoxo Nicka ;*

The Good Girl...(Pausad)Donde viven las historias. Descúbrelo ahora