Jag gled ner längs dörren och gav upp hoppet, här skulle det sluta. Jag orkade inte längre, jag kände hårda slag från rummet men jag tänkte inte öppna för monstret där inne. Trots att det var min bror, han mördar, han är ett monster. Ett hest skrik hördes "Em!". Collin! Jag hoppade undan från dörren och han föll rakt ut på golvet, kurade ihop sig till en boll, skakade kraftigt och hyperventilerade. Hans ansikte hade vridits till en konstig grimars och han stirrade rakt fram, ut i luften.
Andningen lugnande tillslut ner sig, "Han kommer" hostade Collin fram, "Vem kommer?" jag kollade med frågande blick på Collin. Allt han svarade var "Han kommer", "Han kommer" Collin fortsatte upprepa orden. Varje gång brände det till lite i bröstet. Collins ben gav vika, han låg på golvet och började återigen hyperventilera kraftigt. Hela hans kropp skakade våldsamt och tårar rann ner för hans kinder. "H-h-han..-"
