"Kat är du säker?" frågade jag min moster för säkert 100 gången.
Hon skrattade tyst för sig själv och tittade sedan bakåt mot mig där vi gick på Stockholm's gator.
"Ja, det är klart. Aldrig att jag tänker låta dig missa den här chansen. Du kommer ta nästa steg i din danskarriär" sa hon och log uppmuntrande.
"Vilken karriär Kat, seriöst jag är inget proffs precis" orden som kom ut ur min mun lät hopplösa.
"Pfft, du är grym, jag har sett dig dansa. Ett flertal gånger, du om någon kommer klara det galant" svarade hon och log stort mot mig.
Även om Kat är min moster, eller ja Katia heter hon egentligen men det kallar jag henne aldrig, må jag säga att hon är en av mina bästa vänner. Vi kunde sitta och prata hela nätter utan att tröttna på varandra. Även om hon inte är jätte mycket äldre än mig, så är hon den som uppmuntrade mig till att dansa från första början, hon tog mig till klasserna under mina tidigare år. Vilket jag är evigt tacksam för, dansen är något av det käraste jag har. Det och innebandyn. Dans och innebandy låter kanske lite konstigt, men jag föll hårt för båda och har svårt att välja något av det.
"Sluta vara så seg Hanna, vi kommer bli sena och du vill inte se Daff då" skrattade Kat fram. Jag skyndade på mina steg och omslöt Kat där hon stannat utanför en byggnad.
Vi var framme vid dansstudion där Kat öppnade dörren och forsatte sedan framåt till en stor dörr där "Kontor" stod inramat i stora svarta bokstäver.
"Vänta, jag måste bara på toa först", meddelade jag Kat som redan hade hunnit öppna dörren.
Hon vände sig om och pekade på en dörr vid sidan om kontorsdörren. Röster hördes inifrån rummet, både vuxna och yngre. Det gjorde så att jag ökade takten till toan. Jag gick snabbt in och sjönk mot marken, lutandes mot toalettdörren. Så satt jag ett tag innan jag insåg att jag snart borde gå ut igen.
"Fokusera Hanna" mumlade jag tyst för mig själv medans jag reste mig upp och satte händerna på det skinande handfatet.
"Nu eller aldrig".
Jag slog upp blicken mot den fyrantiga spegeln och studerade min spegelbild. Mitt bruna hår var löst och gick nästan ner till naveln, jag mötte mina ögon som var blåa, just nu speglade dom nervositet. I vanliga fall var dom lugna. Mina sisådär 167 cm gjorde mig till mellanlång antar jag. På min kropp satt det ett vitt pösigt linne som jag har matchat med mina favorit byxor. Mina mörkgråa Chachi Momma pants, som dom kallas. Samt ett par höga vita Converse. På min axel hängde en svart väska där mitt ombyte låg, då vi tydligen skulle ut och äta senare.
Medans jag stod och studerade mig själv hördes skratt som jag antog kom från rummet Kat klev in i. Jag insåg då att jag borde gå ut och socialisera mig med dom andra. Jag klev bort från den skinande spegeln och låste långsamt upp låset. Jag gick fram till kontorsdörren där jag stannade, tog ett djuptandetag och likaså här, gjorde allt långsamt. Nervositeten hade spridit sig till hela kroppen. Jag tog tag i handtaget och öppnade sakta dörren. Skratten upphörde när jag kom in och det blev knäpptyst.
"Vad gjorde du egentligen, du var borta aslänge" sa Kat och pekade på stolen bredvid henne och menade att jag skulle sätta mig ner.
Jag gick fram till den svarta stolen och damp ner på den. Fortfarande med allas blickar på mig la jag ner min väska på golvet och studerade rummet jag befann mig i. Det var enkelt, vita väggar, soffor stod utplaserade i en hörna med en tv på väggen framför. Sen var det då bordet alla satt samlade runt. Tillsist fanns det 2 dörrar, på ena stod det "inspelningsstudio". Dock var det inte den som jag fastnade för, den andra dörren hade likaså som den andra, svarta stora bokstäver, skillnaden var att här stod det "dansstudio". Mitt i min rundvandring som jag anordnat i min hjärna, så harklade sig en man och uttalade en mening om var riktad mot mig. "Hej, jag är Daff. Du måste vara Hanna, Kat har pratat non-stop om dig".
Jag log mot honom och hälsade. Förutom Daff, satt några ljudtekniker i rummet. Inte så intressanta enligt mig. Jag sneglade runt bordet och möttes av fyra nyfikna killar som alla hade blicken fastklistrad på mig.
"Det här är Felix, Oscar, Omar och Oscar" sa Kat och flinade åt mig.
Hon visste sen innan att jag tyckte dom här killarna var extremt snygga, dock var jag inget speciellt fan av dom. Visst dom är duktiga och så, men jag vet inte riktigt.
"Vi kan faktiskt presenterar oss själva" slank det ur Omar's mun som log mot mig.
"Ni verkade vara upptagna med att stirra ut den stackars tjejen" kontrade Daff och flinade ett liknande leende som Kat hade gett mig en minut tidigare.
Jag kände hur jag blossade upp om mina kinder när han uttalade den meningen.
Efter ett tags småpratande kom vi till biten som jag väntat på.
"Jamen ska vi köra igång då, du måste ju få visa din talang" sa Kat och log uppmuntrande mot mig.
Dom andra i rummet instämde och vi förflyttade oss alla till dansstudion.
Stora speglar var placerade mot väggarna och tavlor med scener från Svansjön och Flammes De Paris var uppsatta lite här och där. Det var fint, mycket större än i min dansskolas lokaler. Jag gillade det.
"Så ska vi köra då Hanna"? hörde jag Daff säga och jag gick fram till ljudsystemet. Smidigt drog jag upp min mobil ur fickan och kopplade in den. Den välbekanta musiken började flöda ut och jag log och började göra det jag älskade. Dansen tog tag i hela mig och innan jag visste ordet av det, så hade jag helt glömt bort allt folk som studerade mina rörelser.
Hej, jag heter Hanna och absolut ny med det här med att skriva. Ni får gärna ge kritik så jag kan förbättra mig! Det kan ta ett tag innan handlingen blir spännande, men håll ut haha. :)
