We two forever

Ultraljuds resultat

När jag pratat klart med mamma springer jag upp på mitt rum och slänger mig på sängen. Jag drar fram min mobil ur bakfickan och letar fram Felix bland kontakterna. Jag klickar fram han och skriver ett sms. Min fingrar som pryda utav neonrosa nagellack ''springer'' snabbt på skärmen.

-Hej baby vad gör du kan du komma hit måste prata med dig om en sak, skriver jag och är snabb med att skicka till honom.Han är snabb med att svara precis som om han var desperat och suttit och väntat på att jag ska skicka något.

- visst hjärtat kommer strax älskar dig<3, skickar han och jag klickar av mobilen och tränar på hur jag ska tala om det för Felix.

Jag hör att nån knackar på dörren och mamma pratar med någon antar att det är Felix. Jag hör trappsteg som går uppför trappen och mot mitt rum. Dörren smälls upp med ett högt läte och in kommer en glad Felix.

-Hej, säger Felix med ett brett leende på läpparna.

-Hejsan, säger jag och ler tillbaka.

En jobbig och pinsam tystnad la sig mellan mig och Felix. Tills Felix avbröt den.

- jo att vad var det du ville prata om, stammar han fram.

-jo att jag berätta för mamma och hon har bokat tid för ultraljud, säger jag en aning nervöst men jag vet inte varför antagligen för att jag kanske ska bli mamma. Men jag har aldrig varit nervös inför Felix.

- bra , säger Felix och jag slänger mig i hans armar och han lägger dem runt min rygg.

Vi ligger och pratar om allt möjligt mellan himmel och jord. Men vi pratar mest om hur vi ska göra om jag nu är med barn. Nu hade klockan blivit 15.30. Jag och Felix går ner för trappen hand i hand. Vi sätter på oss våra skor och går ut till bilen där mamma väntar. Jag och Felix sätter oss i baksätet med min hand fortfarande hårt kramade i hans. När vi kommit fram till sjukhuset. Så går vi till receptionen och anmäler oss så de vet att vi kommit. Vi hade fått en nummerlapp med numret 123 på.Vi sätter oss i väntrummet. Rummet är vitt och med några svarta stolar och en grå ful soffa och det luktar verkligen sjukhus. På en svart tavla med gröna bokstäver piper det till och ändras till siffran 123. Min tur. Jag känner hur jag börjar skaka och greppar hårdare tag om Felix hand. In kommer en ung kille och öppnar dörren till det rummet jag tydligen skulle få göra ultraljudet i. Han gör en gest mot britsen som visar att jag ska lägga mig på den. Jag börjar bli nervös och jag tar ett hårdare grepp om Felixs hand. Felix sätter sig ner på stolen bredvid britsen fortfarande med min hand hårt hållen i hans. Mamma sätter sig på stolen bredvid Felix och ler enormt stort mot oss nästan läskigt. Den unga killen kollar igenom sina papper och stoppar dem under armen och går ut och stänger dörren efter sig. Jag kolar på Felix och han tar upp min hand ock pussar fjäderllätt på den. In kommer en äldre dem som presenterar sig som Josefine men att vi kan kalla henne för Jozzan. Hon lägger en vit kudde bakom mitt huvud.Jag ahde tagit av mig tröjan och medans jag gjorde det stirrade Felix VÄLDIGt mycket på mig.

Varför är allt vitt på sjuklhus? Svart är väl ändå sorgens färg eller? De knske har tänkt tvärtom vem vet?

- Nu kan det bli lite kallt, säger den äldre damen som kallas för Jozzan.

- okej, svarar jag nervöst och allas blickar dras mot en skärm. Jaha vad ska jag gör nu får jag reda på det svart på vitt.  

Jozzan kletar ut något klet på min mage och jag ser hur det dyker upp en bild på kärmen tror att det är min lever.  Sedan går hon vidare och kollar runt men hon hittar inget tecken på att ajg är med barn. SÅ jag får ta på mig tröjan igen och sedan stannar vi ett tag och pratar. Nu hade klockan blivit riktigt mycket den var havl tio så vi hade bestämmt att vi skulle köra förbi donken och köpa lite mat och Felix skulle sova hos mig så att vi kunde prata.

_________________________________________________________________________________

Om du nu läser denna så förlåt så sjukt mycket ber om ursäkt borde frågat innan. Älskar dig bästis. Förlåt till er andra ockås för dåliga och korta kapitel men nu har jag fått en lite ideé så jag hoppas den kommer bli bättre älskar er och förlåt för dålig uppdatering också<3