We two forever

Kaos på donken

När vi kommer fram och har parkerat bilen utanför donken. Så ser jag en massa ambulanser och sjukvårdare. Undra vad det är som har hänt. Snabbt tränger jag mig fram igenom den stora folkmassan som bildats runt den drabbade. När jag kommer fram ser jag någon ligga där alldeles blodig och medvetslös. Jag ser direkt vem det är. Det är Wilma. Jag tränger mig förbi alla folk som står i vägen och springer fram till Wilma och kramar om henne men blir snabbt iväg knuffad av en läkare.

-vem är du?, frågar en ung kille som jag tror jobbar på ambulansen.

-hennes bästis Elin, säger jag och ger läkaren en orolig blick.

- vad har hänt?, lägger Felix till och kramar om mig bakifrån och pussar mig i nacken.

- jo det är så..., hann läkaren innan han blev avbruten av ett plötsligt högt skrik som kom från Wilma. Han sprang fort iväg och gick fram till Wilma. Han sätter fast en slang som går in i Wilmas näsa och hänger runt öronen som stöd. Hon hade fått syrgas. När läkaren fixat allt klart så kommer han tillbaka till oss och börjar om från början om vad det som hade hänt Wilma.

- jo att när Wilma skulle beställa mat kom det fram någon bakifrån och slog henne hårt i huvudet... hon har tappat minnet och hon minns inget inte vem hon är eller några andra är, stammar läkaren fram och slänger iväg en blick mot Wilma som ligger där helt medvetslös och har tappat minnet. Jag hinner inte tänk mig för innan jag slänger mig på golvet frmaför Felixs skor och fäller en tår som snabbt för sällskap av en hel flod. Felix hukar sig ner framför mig och lägger två fingrar under min ahka så att jag är tvungen att möta hans vackra ögon. Han hjälper mig upp och lägger sian armar runt min länd.

- Ska vi gå hem så kan vi hälsa på Wilma imorgon på sjukhuset när vi är utvilade och så får hon vila lite?, fråhar Felix och hans grepp runt min ländrygg hårdnar lite.

- Visst, svarar jag och ser hur ambulansen åker iväg med hög fart och med blåljus och sirener igång. Jag tar Felix hand hårt hållen i min. Sedan går vi hand i hand mot bilen där mamma vänta och såg oroligt på oss.

- vad vad det som hade hänt och varför har ni ingen mat med er?, frågar mamma samtidigt som vi hoppar in i baksätet av mammas volvo.

- Jag tar det imorgon, säger jag.

- Förresten du kan skjutsa hem oss till Felix, säger jag och kollar på Felix som förstår vad jag menar.

*************************************

När mamma släppt av oss hos Felix så ger jag mamma en hejdå kram och pussar hon snabbt på kinden. Vi vinkar till varandra innan hon kör iväg från uppfarten och jag och Felix börja sakta gå mot dörren till hans hus. Hand i hand. Felix krånglar upp nyckel ur sin byxficka och låser upp dörren. Vi sparkar snabbt av oss våra skor.

- vill du ha något att äta, frågar Felix och jag nickar snabbt som svar.

- ska vi göra tacos?, frågar jag och kollar på Felix som nickar ivrigt som ett litet barn på julafton. Vi börjar med att hacka och skära till alla grönsaker. Jag skär upp gurkan,paprikan och häller upp majs och riven ost i två olika skålar. Medans Felix hackar och skär upp tomater, fetaost, lök eftersom att jag hatar tomat och jag börjar bara gråta om jag hackar löken. Så Felix frå göra det. När vi fixat alla grönsaker och kycklingen och vet att man brukar ha köttfärs i tacos men varken jag och Felix tycker det är gott så vi kör med kyckling istället.

************************************

När vi ätit upp all tacos diskar vi efter oss och dukar och torkar av bordet. När vi plockat ihop klart efter går vi in till vardagsrummet och sätter på en av våra favoritfilmer efter the fault in our stars. Divergent. Vi startade filmen och jag luta mitt huvud mot Felixs bara bröst. Jag flyttat mig lite och hör hur Felix gnyr till och mitt öra landar på hans bröst. Han har somnat. Snabbt efter att Felix har somnat så sluter jag mina ögon och det blir mörkare och mörkare och andetagen blir tyngre. Jag somnar. Jag vaknar av djupa snarkningar som kommer rakt in i mitt öra från Felixs mun. Vi hade somnat i soffan mitt i filmen. Idag ska vi till sjukhuset och hälsa på Wilma.