Finns vampyrer?

Dom blåa ögonen -3

Okej, twilight nörden har aldrig sätt en sån typ av vampyr....(Jag är twilight nörden :* ) Jag kunde inte sluta tänka på dom vackra blå ögonen han hade. Jag vet att jag borde vara rädd men det är jag inte. Jag var så sjukt tröt så jag tvingade mig själv till att somna den natten. Så fort jag var vaken började jag tänka på dom vackra blåa ögonen han hade. Jag hade aldrig sätt såna vackra ögon i hela mitt liv. Jag gick sakta till min klockan. 9:17 på en lördag. Jag bara skyndade mig iordning till..inget faktiskt. En halt vanlig lördag alltså.. Jag la en blick på klockan, 9:21 , jag var visst ovanligt snabb idag. Det är väl en bra början på dagen. Har jag ens nämt att jag är en Lockwood? Ni kanske tänker att det inte är något med det men då har ni fel. 1. Våran familj är rik. 2. Jag tror att våran familj har en famlijehemlighet. En dålig en...för varje gång jag nämner något om våran familj för Tyler så reagerar han konstigt och kommer på någon ursäkt för att gå därifrån. Jag slutar drömma och slänger en blick på klockan, 9:32 , verkar som om någon är fast i drömmarnas värld. Haha! Nej men nu måste jag göra något vettigare än att dagdrömma om dom vackra blåa ögonen som...var så vackra.....fan! *slår sig själv* Jag måste verkligen sluta fokusera på dom så mycket. Jag tog min telefon och gick ut genom dörren utan att kolla klockan igen. Tyler var med...Öhh...jag vet faktiskt inte med vem. Och Mamma och Pappa är bortresta. Så jag blir väl ensam idag. Eller det bror ju på...när Tyler kommer hem. Och mitt i allt började jag tänka på dom vackra blåa ögonen igen.. Okej jag måste börja tänka på andra saker nu. Jag knäppte på hjälmen och cyklade mot Mystic Grill (En bar där jag bor) Det första jag såg när jag öppnade dörren till Mystic Grill var en kille med mörk hår. Hans hår liknade skrämmande mycket killen jag hade sätt utanför mitt hus igår. Jag svängde förbi han och sneglade på hans ögon. Ögonen var blåa och vackra...och dom liknade den mystiska personens ögon. Jag gick runt bordet och hälsade."Hej! Jag är Alice. Vad heter du?" "Jag heter Damon" sa han med sina varma och vackra röst...Damon, så vackert namn...jag kände att det var en tystapinsamhet. Så jag började gå. Och då sa han "Snälla sätt dig med mig" sa han.