Finns vampyrer?

Hemligheter -5

Till sist är jag framme vid dörren, till vårt

hus. Jag gräver i fickan efter min nyckel och låser upp dörren. "Hej!" Ropar jag försiktigt när jag väl klivit in. Inget svar....men plötsligt hör jag något från köket som får mig att hoppa till. Jag går försiktigt fram till dörren och lägger örat mot den. Massa röster hörs därifrån, eller två förresten. Den ena rösten är Tylers iallafall. Det är helt tyst för en stund, sen hör jag Tyler "Vafan gör du med min syster din idiot!" Jag vill bara springa in och göra något, men jag hinner inte ens tänka på det för en jag hör mer röster.

"Tyler, sen när gjorde jag såna saker?"

Jag känner igen rösten men jag kan fortfarande inte komma på vem. Men efter det hör jag inget mer, så jag börjar gå därifrån men jag råkar göra ett ljud efter mig. Fan!! Fotsteg är på väg mot mig, och så öppnar någon dörren. Det är inte Tyler, utan det är Damons brorsa Stefan. "Vad gör du här?" Sa han. Jag stod still och sa inget, jag rörde inte en ändå muskel faktiskt. "Umh..jag ska äta en macka" säger jag och ler oskyldigt. Då börjar Tyler gå fram. "Jaha? Jag bad ju dig att komma för minst en halvtimme sen!" Sa han. Han lät inte arg men inte heller speciellt glad. "Men jag fastande liksom lite..." Sa jag nerstämt. Jag hade koncentrerat mig på Tyler alldeles förlägne så nu var Stefan borta. Jag suckade inom mig själv och gick förbi Tyler, och tog en macka. Jag tog inget pålägg eller smör, bara en vanlig torr macka. Jag gick förbi Tyler igen, och den här gången mer ignorerade. Jag gick upp för trappan mot mitt rum där jag satt mig i min säng. Jag ville gärna lyssna på musik, men min telefon hade dött inombords som jag. Killen jag mötte var en vampyr, och när jag faktiskt började få känslor för han så försökte han döda mig. Och man vill ju inte glömma min brorsa som inte heller är helt oskyldig. Känner killen jag träffat min bror eller inbillar min hjärna bara sig? Jag är ju liksom förälskad i isblåa ögon nu. Eller är jag förälskade i han? Mitt huvud vändes upp och ner, kan jag älska honom? Har du aldrig hört talas som kärlek vid första ögonkastet? Gaah nej..Jag var så inne i mina tankar så jag märkte inte att Tyler hade knackade skit länge på min dörr. Men det spelade ingen roll för jag tänkte ändå inte öppna. Men jag gillade min dörr och vill inte att den skulle gå sönder så jag öppnade. Men jag vart överraskat glad när han inte stod där. Jag vände mig om för att gå till min säng men då strök sig en iskall han över mig. Och det var absolut inte Tylers hand, för Tyler var alltid så varm...jag svalde skräckslaget mitt i en läskiga tystnaden. *Smäll* handen var inte kvar längre. Men en okänd person (förmodligen den som höll handen på mig) låg där livlös, och Tyler var inte kvar i huset. Eller? "HALLÅ?!?" Inget svar...vad skulle jag göra nu? Jag böjde mig ner för att kolla på mannens ansikte (ni vet han som ligger på golvet...) Han hade mellan brunt hår, bruna ögon och såna korall rosa läppar. Han är rätt snygg måste jag medge. Fast vänta lite nu...jag känner ju igen honom, han är Carolines bff's brorsa, och han går i samma skola som mig. Fast han är dock ett år yngre än mig. Jag tänkte en sekund på att göra mun mot mun metoden, men till min räddning vakande han. "Vem är du?" Frågade han. "Borde inte du veta det? Det se ju du som bröt dig in i mitt hus...."
Det var inte riktigt fet jag förväntat mig att han skulle säga men jag är glad att han lever iallafall. "Gjorde jag?" Han frågade det som om han verkligen inte visste det. "Minns du inte? Men jag vet inte vad jag ska göra så du kan väl gå hem och låsas som inget har hänt" Han log knappt men ger mig ändå en blick som menar att han godtagit mig. Skit! Jag vill ju bli kär, men mitt hjärta är redan sålt...

_______________________________

Hej!! Tack så mycket för 164 läsare :) Trodde faktiskt att ingen skulle läsa ^^ Men tack så jätte mkt iallafall <3