Finns vampyrer?

"Kiddnapning" -8

Jag vaknade upp i en okänd dubbel säng i ett okänt hus. 'Är detta priset för att ha tagit någons bil, kidnappning?' Tänker jag för mig själv medan jag sätter mig upp. Jag hör en röst, förmodligen Stefans. "Hon är vaken" Säger någon, som sagt förmodligen Stefan. "Mhm...." Mumlar jag till svar. Fast det borde jag förmodligen inte gjort för då samlar sig några nyfikna ögon runt mig. "Fuck..." Säger jag svagt för att jag var så dum som sa något. "Svär inte dumma tjej" säger en blond hårig tjej. Hon ser nöjd ut över att få säga något sånt till mig. "Förlåt, menade FUCK YOU" Säger jag med en njöt leende på läpparna. "STEFAN HON ÄR JOBBIG!" Ropar hon. Och såklart är Stefan här, såklart. Den onda jävulen. Onda, väldigt onda. "Ge henne blod" svarar han tillbaka oberört. "Ursäkta, blod?" Frågar jag medan mitt hjärta börjar slå snabbare. "Ja blod" sa den blond håriga tjejen. Hon gav mig ett glas med blod. "Öh...." Jag bara satt där som en idiot och tittade på blodet i glaset. "Drick" hörde man Stefan säga. Jag tvingade i mig blodet, men så snabbt jag fått in det i munnen hostade jag upp allt igen. Stefan schasade bort tjejerna och satt sig i sängen bredvid mig. "Varför blev du inte en vampyr när jag förvandlade dig? Är du Immun eller något?" Frågade Stefan med sin lite allvarliga röst. "Va, immun? Nej inte vet jag..FÖRSÖKTE DU GÖRA MIG TILL EN VAMPYR, DIN IDIOT?" Skrek jag argt med några tårar rinnande ner över min kind. "Ja" sa han orört och tittade mig djupt in i ögonen. Mitt i allt drama öppnades trä dörren till rummet och där stod Damon. "Damon?" Sa jag glatt, jag borde vara arg för hans "mord försök" på mig men det var jag inte. När han såg mig vände han direkt och gick. Utan att säga ett ord. "Ovanligt men han känner sig nog skyldig" säger Stefan med sitt halv-glada leende. "Nej, det ska han ju inte behöva känna. Han försökte ju bara döda mig" säger jag med ett sarkastiskt flin på läpparna. Stefan drar mig närmare han och kramar om mig. Vänskapligt, tror jag. Han kidnappade mig så han får inte tro att vi blir något mer än vänner, om ens det. Några timmar senare hade jag helt glömt kidnappningen, så här springer jag omkring i huset. Jag försöker hitta något drickbart, fast allt är tydligen gömt. Så jag ger upp tanken om att få dricka något gott och går mot vatten kranen för vatten. Men när jag kommer till köket ser jag den blonda tjejen med två andra brun/röd håriga tjejer. När jag ser hon som jag kallar den blonda tjejen försöker jag smyga därifrån men tydligen har hon jäkligt bra hörsel eller så är hon väl också en vampyr. Hon står plötsligt framför mig med ett flin på läpparna. "Så, varför vart du inte vampyr som oss?" Frågar hon med flinet kvar på läpparna. Jepp jag hade rätt, hon är vampyr. "Jag vart människa igen pågrund av din hemska personlighet" säger jag och tar ifrån hennes flin. Egentligen vet jag inte varför. Hon ger mig 'jag ska döda dig bitch' blicken och går iväg med dom andra tjejerna. När tjejerna är på väg därifrån kommer Stefan fram till dom. Jag hör han säga till dom "Hej Lexi, Sam och Emmy". Sen försätter dom prata, fast jag lyssnar inte. Jag är upptagen i att lista ut om den blonda tjejen heter "Lexi" "Sam" eller "Emmy". Jag kör en chansning på Lexi, det passar henne. Och nu vill jag bara säga, ledsen alla som heter Lexi för det där. Jag kommer plötsligt att tänka på varför jag är kvar. Så jag går mot dörren och ut. När jag är ute ser jag att jag visst var i "Salvatore" huset eller något sånt. För jag läste inte direkt vad som stod. När jag är där suckar jag direkt djupt, såklart ligger huset i skogen. Såklart. Men mitt i allt mitt elände öppnas dörren bakom mig och där står Stefan, såklart. "Jag kan förklara" mumlade jag medan jag skämdes rejält. "Förklara vad? Jag kidnappade dig. Du har all rätt att vilja fly" säger han i en sorgsen ton."Nej missförstå mig inte! Jag vill bara hem.." Mumlar jag ännu svagare. Han tar upp mig som om jag vore en vante och bär mig mot hans bil som om jag vore ett litet barn. (Ett vante barn😂) Han öppnar dörren till bilen och kastar in mig försiktigt. Fråga mig inte hur man kastar en människa försiktigt, men han gjorde det. Jag sitter där back i bilen medan han sitter fram. Om jag måste erkänna vill jag sitta fram, men jag skulle bara låta töntig om jag sa det. Efter ungefär 30 minuter stannar vi mitt i vägen och vi tittar båda på varandra, medvetna om att vi båda tänker på samma sak. Samma dumma sak som är helt fel. Jag krälar mig fram bland sättet och sträcker mig fram och kysser han. Som man säger "Döds fiender kan bli ens älskade". Om man nu ens säger så...Vi börjar in i nästa steg "Hångel". Vi försätter så tills vi släpper varandra och flyttar till baksätet för mer plats. Och mest för nästa steg, det har 3 bokstäver. S, E och X. I en bil, jag vet dålig stil. Vi försätter så väldigt länge, jag kan inte minnas hur länge. Jag känner hans varma andetag mot min hals, och hans läppar mot mina. Vi avbryter av att någon knakar på bil rutan.

Man vet aldrig hur det kan sluta. Så vad tycks om Alice och Stefan? Eller tyckte ni mer om Alice och Damon? Och Lexi? Jag kan avslöja att hon kommer vara med mer.
Skriv gärna i kommentarerna vad ni tycker : )