Du är min eld

Smutsig

Williams perspektiv

Jag känner det på mig... Ella kommer göra slut med mig, hon älskar inte mig längre.. det tror jag iallafall inte.

Jag stänger dörren bakom mig.
 Ella sitter haft upp i sängen, hon kollar sorgset på mig, hennes maskara rinner längst kinderna. Hon snyftar till när jag sätter mig bredvid henne.

Jag tar försiktigt tag i hennes händer som ligger i hennes knä, hon drar sakta bort dem.

-Jag är ledsen.. säger hon snabbt med en djup suck.

Jag måste säga detta snabbt, jag vet inte hur du kommer att reagera.. säger hon, jag blir ledsen, ledsen av att se henne se ut såhär, hon ser skör ut.

-Berätta,

-Men.. jag.. börjar hon och tårarna börjar rinna.

-Jag vill inte att du lämnar mig, jag behöver dig William! Säger hon förtvivlat.

-Berätta, säger jag igen.

-Jag blev våldtagen, säger hon spänt och torkar sig under ögon.
 Ajj, en sten sjöng just i min mage.
Jag har inga ord, blev min Ella våldtagen?

-Du.. du blev våldtagen? Frågar jag häpnat.

-Förlåt, får hon fram och böjer fram huvudet.

-Säg inte förlåt, säger jag och puttar försiktigt upp Ellas ansikte.

Det är nu jag ser hennes hals, lila hand avtryck, hennes armar har också några blåmärken.
 Hon kollar ledset på mig.
 Jag drar snabbt upp hennes tröja, men hon drar snabbt ner den igen, Jag drar upp den igen, jag måste få se.
 Hon har ett stort rött märke vid ena sidan av höften, hon har ett väldigt stort blåmärke på magen och några rivsår under brösten.

-Ella!? Säger jag förtvivlat, Jag ser i Ellas ögon, det gör ont.

-Vem var det? frågar jag och smeker hennes högra kind.
Jag försöker låta tröstande, men en arg röst finns i huvudet, ingen arg röst mot Ella, en arg röst mot den jäveln som rört henne.

-Jag vet inte.. suckar Ella och lägger sin hand i mitt knä.

-Förlåt, säger hon igen.

-Du skulle inte säga förlåt.

-Förlåt för att jag puttade bort dig, jag klarade inte av att du skulle hålla på med mig om du inte visste att jag var.. smutsig, äcklig..