Du är min eld

Dumpad

"Dag, tid, plats?"

"Onsdag, 4 , parken"

"Perfekt"

"Grymt"

"Ses"

"Det gör vi"

>>

Som bestämt så stod i parken vid fyra tiden.
Det är väldigt kallt utomhus.
Det är verkligen höst nu, men jag klagar inte, att ha tjocka stickade tröjor och mysa framför Netflix är najs enligt mig.

Snabbt ser jag Noahs ryggtavla på en bänk en bit in i parken.
Jag gick fram och ställde mig bredvid honom.

-Hej, sa jag tyst. Han kollar upp från mobilen och möter min blick.

Jag har på mig en kappa ner till knä skålarna, den är beige och har svarta knappar som man knäpper den med. Jag har på mig ett par svarta vanliga tajts och ett par beige boots. En mörkröd halsduk ligger löst runt min hals.
Mitt hår är uppsatt i en messy bun upp er på huvudet.
Innan jag gick så drog jag några gånger maskara borsten över min ögonfransar, det är det ända jag brukar använda.

Noah inspekterar hela mig, jag kan inte låta bli att rodna när han möter min blick ännu en gång.

Medan hans blick ligger på mig så inspekterar jag honom snabbt också.

Han har på en sorts bomber jacka, den är svart. Han har ett par svarta jeans.
Han har på ett par snygga svarta NIKE skor.
Hans hår ligger precis som vanligt, helt perfekt.

-Hej, Va fin du är, säger Noah och reser sig upp.

-Tack, säger jag och mina kinder blir dubbelt så röda.

Vi går bredvid varandra bland alla orangea och röda löv nere på marken, mörkret har börjat komma och det blir bara mörkare och mörkare.

Efter att vi gått runt i parken och pratat i typ en timme.

-Vad säger du, Espresso house? Jag betalar, säger Noah.

-Ja, det kan vi göra, svarar jag och nickar. Ett leende bildas på Noahs läppar, likaså mina.

Vi anlände till Espresso house. Den ljuva doften av chailatte nådde näsan. 
Bakom kassan jobbade två tjejer med maskinerna, när ena av dem såg oss så ställde hon sig vid kassa apparaten.
Tjejen ler stort.

-Heeeej Noah! Säger tjejen exalterat och kramar Noah över bänken, han kramar tillbaks.

-Hej Nattie!  Säger Noah i kramen.

-Hur mår du? Frågar hon glatt och ställer sig som vanligt.

-Jag mår toppen, själv? Frågar Noah och tar fram plånboken.

-Jag mår hur bra som helst, har precis börjat träffa någon, Alex, berättar Nattie.

-Kul, är glad för din skull! Säger Noah menande och ger Nattie en varm leende.
 Nattie ler varmt tillbaka.
 Hennes blick går sedan över till mig.

-Vem är detta då? Frågar hon fortfarande lika glatt.

-Är detta din tjej? Frågar hon. Ett skratt flyger av misstag ur min mun.

-Hah nä detta är Madie, en kompis, säger Noah och lägger handen bak på min rygg.

-Aha, aa okej sorry, säger Nattie med ett stelt leende.

-Hej! Säger jag och räcker fram handen, hon skakar den vänligt.

-Hej! Trevligt att träffas.

-Detsamma, svarar jag.

-Vet ni vad! fuck it! Jag bjuder! säger Nattie.

-E du säker, tack så mycket! Tackar Noah.

-Tack! Säger jag. Noah kollar ner på mig och ler varm.

Vi beställde varsin chai latte och satte oss sedan inne i ett hörn inne på Espresso house.

-Har du pratat något mer med Ella? frågar Noah intresserat.

-Ja faktiskt, vi pratade igår kväll, jag ska bara säga att gråt var med i bilden, sa jag med ett litet skratt.

-Skönt att höra att det är något ni kan prata om tillsammans, säger Noah.

-Ja verkligen, jag skule kännt mig hemsk om jag inte kunde hjälpt Ela i sånna här stunder, det är det jag är till för, att hjälpa.

-Och ta emot, lägger Noah till.

-Sant, säger jag med ett litet leende, Noah ler mot mig innan han tar en klunk av chailatten.

-Om man tänker efter så vet jag typ inga små saker om dig, jag kan bara dem större sakerna, skrattar Noah.

-Hah, ockej nu ska vi se.. ehm jag gillar blått, mitt favorit djur är hund, jag var deprimerad för ett år sedan, jag.. Börjar jag, men blir avbruten av Noah.

-Deprimerad? Frågar har lite oroligt.

-Varför? Lägger han till.

-Jag blev dumpad av mitt livs kärlek, eller ja det var vad jag trodde då.. suckar jag.

-Är du lugn att prata om det? Frågar Noah, Jag tänker efter, är jag redo att plocka fram det jag tidigare låst fast i en låda, är jag redo att tänka på hur det var? Jag tror att det är dags.
Jag nickar sakta.

-Varför blev du dumpad? Frågar Noah.

-Vet inte, det är därför jag blev deprimerad, jag trodde att något var fel på mig, även fast mina kompisar berättade att jag är fantastisk.. så gick det inte att ta emot komplimangerna.. det var inte ifrån dem jag ville höra det, jag ville höra det ifrån honom.. suckar jag.