Cynthias perspektiv
"Va i helvete har hänt med dig och Nathan??" Frågar Jason. Dum huvudet.
"Jason" väder jag och spänner ögonen i honom. Han ryggar tillbaka lite men flinar.
"Cynthia det är lugnt" säger Zoe trött.
Jag sov hos henne hela helgen. Och hon slutade aldrig gråta. Det är måndag och Emma sa till och med att hon kunde frånvaro anmäla både Zoe och mig från skolan så att Zoe skulle känna sig bättre men Zoe sa att om hon var hemma skulle hon bara fortsatta gråta utan ett stopp. Hon har en poäng.
Nathan, jaden och Andrew står en bra bit bort och pratar intensivt med varandra. Medans jag, Zoe, Arielle, damien, Sam, jason, Anthony och Zack sitter vid en av bänkarna i korridoren. Zoes huvud är nere i bänken. Då kommer William.
"Nämen TJENA" säger han jätte högt och tränger sig emellan Arielle och Zoe. Alla killar på honom som om han gjort något fel, och han ser förvånad ut.
"varför är alla så glada?" Frågar William sen.
"Zoe och Nath-" började Jason men blev avbruten.
"Ne-" började jag men jag blev också avbruten.
"Alla kommer ändå få reda på det förr eller senare så det är väl lika bra att jag säger det, jag och Nathan har gjort slut" säger Zoe med sprucken röst. Alla killar vid bordet stelnar till. Chockade.
"Nej" säger Zack först.
"Ni kan inte göra slut, det är liksom meningen att jag ska vara med på ert bröllop!" Protesterar Jason.
"Men va???" Säger William chokat.
"Men snälla ni får henne inte direkt att må bättre" muttrar Arielle surt.
"Vissa saker är inte meningen att vara gissar jag väl" säger Zoe och vänder sig sen om och kollar diskret bort mot Nathan. När hon vänder tillbaka ansiktet igen är hennes ögon alldeles blanka. Innan jag hinner göra något så lägger William armarna om henne och hon gömmer huvudet i hans bröstkorg.
Är det såhär det kommer vara nu framöver? Nathan kommer stå en bit bort, Zoe och vi andra sitter vid ett bord. Och Zoe bryter ihop. Men Nathan ser knäckt ut han med.
Vid lunch syns inte Nathan eller Jaden till. Det är bara Andrew som anslutit sig till oss. Men det är en tyst och tung stämning över oss alla.
"Hallå ni behöver inte vara tysta bara för att jag är här" säger Zoe och ler.
"Vi är inte tysta för att du är här-" säger Andrew.
"Jo" säger Zoe.
"Okej då GUYS ska vi alla gå på hockey ikväll eller?" Säger William högt och högtidligt. Alla nickar förutom Zoe som inte säger någonting. Jag lutar mitt huvud emot hennes arm och säger sen:
"Snälla följ med" säger jag.
"Jag tror inte jag kan" säger Zoe sorgset.
"Klart du kan dude" säger jag.
"Ne-" börjar hon.
"Jo nu följer du med mig. Du är där för att kolla på när dina bästa vänner spelar" säger jag. Zoe suckar men går sen med på det.
Efter skolan får jag, Arielle, Anthony och Zoe åka med William medans Nathan, Jason, Jaden, Andrew och Zack i en annan bil.
Lite konstigt känns det ändå. Zoe och Nathan kände varandra innan jag kom. De var typ ihop redan innan jag kom. Det är liksom det enda jag sett, Zoe och Nathan gå hand i hand, eller Nathan håller om Zoe runt axlarna. Men nu åker de inte ens i samma bilar.
-
Under Anthony, Zoes styvbrors födelsedags fest rökte Zoe sig hög igen. Och mer och mer. En hel vecka utan att hon inte hade inte druckit eller rökt en enda gång. Men till hennes mamma sa hon bara att hon fortfarande var ledsen över Nathan, därav hennes röda ögon och att hon gick och la sig så tidigt när hon kom hem.
Samma sak med Nathan. Han fall in i gamla vanor.
-
"Zoe du måste sluta" säger jag när Zoe kommit hem från ännu en fest den här veckan.
"Nae" säger hon och flinar.
"Du skadar dig själv" säger jag.
"Cynthia ärligt jag är okej" säger Zoe.
"Nej. Jag ser att du inte är det" säger jag bestämt.
"Vad vet du om det då" säger Zoe kaxigt.
"Jag känner dig. Det är Nathan du saknar, du behöver honom i ditt liv" säger jag.
"JAG MÅDDE BARA SÄMRE NÄR JAG VAR MED HONOM LÄGG AV OCH HÅLL PÅ HELA TIDEN" skriker Zoe åt mig.
"JAG ÄLSKAR DIG OCH VILL INTE ATT DU SKA FÖRSVINNA. JAG BRYR MIG OM BÅDE DIG OCH Nathan. BÅDA NI ÄR HELT JÄVLA INSTABILA UTAN VARANDRA" skriker jag tillbaka. Zoes ansiktsuttryck blir argt.
"HÅLL KÄFTEN. UT FRÅN MITT HUS" skriker hon.
