"Redo hjärtat?!" Frågade mormor exalterat. I vanliga fall skulle jag inte säga att jag blir alldeles för exalterad MEN nu skulle jag ju faktiskt få komma hem!!! TILL CYNTHIA ANTHONY ZACK JADEN ANDREW JASON och Nathan.... men såklart också mamma och Jack. Savannah hade jag helst skippat undan men tyvärr funkar inte livet så.
"Såklart" säger jag och ler. Mormor börjar köra och jag sätter på musik i hörlurarna och lutar huvudet emot glasrutan. BeCaUsE iM jUsT rElAtEbAlL lIkE tHaT.
När vi kom in eller hem eller vad man kallar det slängde jag väskan på golvet och kastade mig i mammas armar. Och sen faktiskt Ethans också. Tro det eller ej men han har jag också saknar. Den tanken kommer ju försvinna snart men vi njuter så länge den finns vid liv.
"Vart är Anthony?" Frågade jag och letade runt efter honom.
"Han är ju på den där talangjakten i skolan, jag tror han sa något om att Nathan skulle sjunga" svarade Jack och flinade lite som om han inte riktigt trodde att det va sant. Men jag visste ju att det faktiskt var sant.
"Jag måste gå" säger jag snabbt och rusar till hallen. FUCK OM HAN REDAN SJUNGIT.
"VÄNTA VART SKA DU!!??" Ropade mamma efter mig.
"Skolan" säger jag tillbaka innan jag smäller igen dörren och sen kommer jag på att skolan inte är så nära att jag orkar gå så jag går tillbaks in och ler lite emot mormor. Hon nickar och följer med mig till bilen och så kör hon mig till skolan.
Utanför är det helt jävla packat med bilar från hela världen verkar det som. Jag går in i alla fall med luvan uppe på huvudet så att ingen skulle känna igen mig. För att förklara varför jag varit död i typ 2 månader orkar inte jag. Först så var jag i sjukhuset i typ 2 veckor sen en gång till och sen hos mormor. Tänk att det va så länge sen jag var här inne.
Jag tränger mig förbi ett par bitchar som jag aldrig sett förut men jag känner liksom att de är bitchiga. På scenen står en främmande person och snackar. En vuxen som jag aldrig sett förut. Lite längre fram i publiken ser jag vad jag förmodar är cynthia, anthony, jaden, Jason, Andrew och Zack men ingen Nathan. Och ännu mer längre fram sitter Arielle och Damien. Den två måste undra vart jag tog vägen, eller inte de kanske inte bryr sig ett skit. För jag bara försvann. Aja.
Först är min tanke att sätta mig vid mina fina vänner cynthia och dom men jag ångrar mig när jag inser att jag behöver gå förbi Tiffany då så jag ställer mig längst bak och lutar mig emot väggen istället.
"OCH NU GER VI EN STOR APPLÅD TILL NATHAN HUDSON" ropar den killen som stått på scen. Jag blir lite chockad. Av att höra hans namn. Det är alltså sant att han ska uppträda. Wow. Alla applåderade högt och Nathan i hans snygga person kom upp på scen med en gitarr i famnen. Jag log. Att han inte sa något om det här till mig. För jag va säker på att han inte skulle göra det.
*nathans perspektiv*
Jag klev upp på scen och kände mig fan känd. Men så jävla nervös att det va sjukt. Mina händer skakade medans alla andra klappade händerna åt mig. Jag log lite snett. Om bara Zoe hade varit här.
Jag harklade mig innan jag lutade huvudet närmare mikrofonen för att presentera mig så som alla andra före mig hade gjort.
"Jag heter Nathan Hudson som ni redan vet och jag ska fan sjunga en sång jag skrev själv till en tjej som betyder väldigt mycket för mig.." sa jag. Och slog ner med blicken lite när jag kände hur mina kinder hettade till. Tiffany i publiken tjöt till som om hon trodde att jag menade för henne. Jokes on her. Sen såg jag hur Zack och Jaden flina åt mig.
Sen satte jag igång.
Hey there, Delilah
What's it like in New York city?
I'm a thousand miles away
But, girl, tonight you look so pretty
Yes, you do
Times Square can't shine as bright as you
I swear, it's true
Hey there, Delilah
Don't you worry about the distance
I'm right there if you get lonely
Give this song another listen
Close your eyes
Listen to my voice, it's my disguise
I'm by your side
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
What you do to me
Hey there, Delilah
I know times are gettin' hard
But just believe me, girl
Someday I'll pay the bills with this guitar
We'll have it good
We'll have the life we knew we would
My word is good
Hey there, Delilah
I've got so much left to say
If every simple song I wrote to you
Would take your breath away
I'd write it all
Even more in love with me you'd fall
We'd have it all
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
A thousand miles seems pretty far
But they've got planes and trains and cars
I'd walk to you if I had no other way
Our friends would all make fun of us
And we'd just laugh along because we'd know
That none of them have felt this way
Delilah, I can promise you
That by the time that we get through
The world will never ever be the same
And you're to blame
Hey there, Delilah
You be good, and don't you miss me
Two more years and you'll be done with school
And I'll be makin' history like I do
You know it's all because of you
We can do whatever we want to
Hey there, Delilah, here's to you
This one's for you
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
Oh, it's what you do to me
What you do to me, oh oh, woah, woah
Oh woah, oh
Oh
Jag tystande och kollade sen ut över havet av folk. Och då såg jag längst bak i rummet ett ansikte som skiljdes så mycket från alla andra. Zoes. Då började alla applådera och resa sig upp. Stående ovationer fick jag ju. Men jag la gitarren ner på Scenen och sen hoppade jag av. Och gick fram mellan raden av stolar 🪑 och Zoe började då göra desamma. Precis som i en fånig gammal kärleksfilm kastade jag armarna om henne och drog in doften av henne. Det va egentligen inte så längesen vi sågs. MEN det här var en annan känsla. Hon va liksom HÄR nu, hon va hemma, nykter, i mina armar, hon va här för att stanna.
Alla återigen började applådera och tjoa. Zoe vet det inte men Zoe är mycket omtyckt på skolan. Hon tar föregivet att alla hatar henne men det gör de verkligen inte. Hur många som helst har kommit och frågat vart hon är, om hon kommer bli okej och massa sånt.
Och hon kommer bli helt okej. Så småningom.
Datum: 1 OCH 26 december 2019
Det va ett tag sen. Snart 2020 också.
Jag hatar det här kapitlet men jag orkar inte bry mig faktiskt
