Sommaren med honom

22. My life

•He stole my heart and never gave it back•

* 2 veckor senare*

~Becka's pers~

(Vet inte hur ofta man tar såna här cellgiftsbehandlingar men chansar lite)

Nu hade jag vart på 3 cellgiftsbehandlingar, en varje vecka.

Ärligt?

Jag mådde skit. Jag var alltid utmattad, och ja hade inget hår kvar på huvudet, så jag fick ofta gå med keps eller beanie.

Och värst av allt, jag hindrade mina allra bästa kompisar och min pojkvän från att kunna göra vad dom vill under sommaren.

Men idag var som alla andra dagarna, sjukt långsam. Jag sover sjukt mycket längre nu än vad jag gjorde innan alla cellgifter.

Och sen när jag väl är vaken så äter jag typ och myser sitter o spelar spel och snackar om typ allt o inget.

Såå det var mitt liv. Inte så mycket att göra, inte så mycket att säga.

Det var bara så sjukt mycket som ändrats på bara 5 veckor.

Såå nu är det bara 5 veckor kvar på sommarlovet. Usch. Hur skulle det bli med skolan sen efter sommarlovet?

Skulle jag gå kvar?

Skulle jag sluta?

Jag hade ingen aning.

Mina föräldrar hade inte svarat på mina sms och dom hade inte ringt.

Fyfan vilka svin.

Men just nu ville jag bara strunta i dom.

Jag kunde ta itu med dom senare. Men nu villa jag vara med killen som stal mitt hjärta och aldrig gav det tillbaka.

Vi hade bara 3 veckor kvar tillsammans på sommarlovet innan dom skulle hem tillbaka till Stockholm och träna inför deras nya konsert.

Jag ville inte att han skulle åka, men jag villa absolut inte hundra honom från att göra det han älskade.

-"hur mår du älskling?" Jag väcktes upp ur mina tankar med ett ryck och kollade upp mot Omar och nickade.

Han lutade sig ner och gav mig en puss på munnen.