Bortgift

1

Jag kollade mig själv i spegeln. Jag var osminkad och hade nyss vaknat. Klockan var 09:56. Jag tog fram min borste och kammade igenom mitt långa blonda hår. Det var inte färgat, det var naturligt blont.

Jag tog på foundation, puder, mascara och hela köret. Jag gjorde en fiskebens

fläta på mig själv. (Jag har skills) 

Kläder. Hm.. Jag öpnnade dörrarna till min walk in closet och klappade två gånger. Då tändes lamporna. Jag gick in i gaderoben och bläddrade bland galgarna. Jag valde en pösigt glittertröja. Den hade inga ärmar. Till tröjan valde jag en svart kjol som gick till knäna.

Jag valde ett par högklackade kängor.  (trots det var mitt i sommaren)

Nu var jag redo att gå ned till mina föräldrar. Om jag gick ned i pyjamas osminkad och ruffsigt hår skulle mamma få panikattack. Mina föräldrar är rent ut sagt snobbar.

Min mamma heter Tina och min pappa heter Olly. Pappa är från USA. Därför heter vi Sanders i efternamn, där ifrån har jag fått mitt namn Alison ifrån också.

Sen har vi min syrra Erika. Mamma ville att vi skulle ha nåt mer svenskt namn i familjen så därför fick Erika heta Erika.

Jag gick ned för den långa trappan.

Mamma, pappa och syrran satt redan och åt frukost.

- Där är hon. Sa pappa stolt.

- Godmorgon pappa.

- Och jag då? Sa mamma snoffsigt.

- Godmorgon mamma.

- Och jag då? Fnissade Erika.

- Godmorgon på dig med skruttis! Jag ruffsade tilm hennes hår och satte mig bredvid pappa.

- Ursäkta mig. Sa mamma och lämnade bordet.

Efter en stund kom hon tillbaks med en borste i handen. Hon började genast kamma Erikas hår. Hennes huvud rycktes bakåt. Mamma var inte skonsam när hon borstade hår.

- Mamma, skojar du med mig?

- Vad menar du Alison?

- Erika, hon hade mikroskåpiskt lite ruffs och du var tvungen att kamma hennes hår?

Jag smällde näven i bordet och forstatte prata.

- Det kallar jag lågt.

- Alison! Skrek mamma och blängde på mig.

- Nu tar du och uppför dig som en dam och har lite hyffs.

- Jag behöver inte göra vad ni säger, jag är myndig.

- Alison!! Skrek mamma med sin överklassröst.

Jag sprang iväg in i köket och låste dörren.

- Jag fick egentligen inte va i köket. Bara kockarna fick va där. Jag gömde mig bland kastruller och diskbänkar.

- Vad tänkte jag på? Säga emot mamma sådär? Eller nej.

Jag vände på klacken och gick åt andra hållet.

- Jag måste stå på mig mer. Eller?

- Jag tycker du borde stå på dig.

Jag vände mig snabbt om och där stod...