Bortgift

8

Jag småprang på trottoaren. Det hade bildats en snöstorm under tiden jag fikade med John.

Plötsligt stannde en svart mattlackad nissan gtr. Rutan vevades ned och där satt Josef.

Josef Soliman.

- Vill du ha skjuts?

- Visst. Sa jag och hoppade in. Hans bil var varm och sättena var mjuka att sitta i. 

- Ska...Ska du hem? Frågade han.

- Eh, ja.. Men det är en bit dit och bensin är ganska dyrt, så jag kan gå he...

- Nej! Nej, Alison. Jag kör dig.

- Tack. Mumlade jag.

Man kunde ta på tystnaden.

- Tack för lappen. Kläckte jag ur mig.

- Vilken lapp? Sa Josef.

Jag skrattade till. Han är ju bra på att luras. Jag gav honom en lurig blick.

- Vilken lapp? Frågade Josef igen.

- Den du skickade under min tröskel igår.

- Jag gick hem strax efter du gick...

- Det kan inte stämma?!

- Men mina föräldrar var kvar en stund dock...

Om inte Josef skickade lappen.. Vem var det då? Och varför?

***

Vi hade åkt i cirka 20 minuter. Nu var vi framme. Josef stannade och vi sa ingenting. Jag tog tag i bildörren och skulle precis gå ut.

- Alison stanna!

- Vad är det Josef?

- Ehm.. Jag måste säga en sak. Jag hoppas att du inte tar detta personligt. Men jag vill inte gifta mig... Inte med dig..

- Då är vi två om det.

- Mamma och pappa tvingar mig att kalla dig "min kära". Jo, det där jag sa om att det ska bli så kul i maj.. Min pappa sparkade lite löst på mitt ben för att jag skulle säga det. Jag hade övat in det.

- Josef. Jag dejtar någon annan. Sa jag.

- Vem då..?

- Ehm.. Lova att inte säga något till någon!!! Speciellt inte mamma och pappa.

- Såklart inte.

- John.

- Eh.. Vem?

- Kökspojken som serverade oss häromdan'

- Alison! Vad badass du är! Skrattade Josef.

- Haha jag vet. Skrattade jag. Josef kanske skulle kunna bli min vän.

- Jag har en idé! Sa Josef.

- Vadå? Skrattade jag.

- Vad sägs om du fortsätter att dejta John, och jag fortsätter att vara singel och leta efter den rätte.

- Jo det vore ju fint,  men hur skulle det kunna gå ihop?

- Jo, vi ska också lotsas att dejta, du och jag. Men istället för att åka på riktiga dejter och romantiska piknickar så åker vi åt två olika håll. Då kommer våra föräldrar tro att vi dejtar, men det gör vi inte!

- Josef, du är ett geni!

- Man tackar.

- Men hur blir det när vi "ska" gifta oss?

Josef sa ingenting. Han tänkte efter. Vi satt fortfarande i bilen. Snön yrde där utanför rutan.

- Vi gör såhär just nu. Så löser vi det sen. Okej? Dina föräldrar undrar säkert vart du är nu.

- Okej, tack för skjutsen. Sa jag och log. Sedan gick jag ur bilen och traskade i riktning mot ytterdörren.