Bortgift

18

- Vart då? Fnittrade Erika och drog i sin fluffiga kjol.

- Öh, långt härifrån ungefär. Svarade jag. Vad skulle jag säga liksom? Erika, jag var kidnappad av min festman och sen så förlorade jag mitt ben , jo just det, jag mår allmänt skit också, hur har du haft det?

***

Mamma, pappa Erika, Tea, John & jag åt middag tillsammans. Jag behövde ha John och Tea här en stund, dom är ett sånt underbart stöd. Efter middagen var John tvungen att sticka. Han kysste mig och for sedan iväg. Det var nu kväll. Erika hade gått och lagt sig, mamma och pappa var inne på pappas kontor. Jag hade fått mig ett rejält snack med dom. Jag berättsde hela historien. Imorgon ska jag till polisen för förhör. Jag och Tea satt i mitt rum. Tea var tydligen en bokfantast. Det var ju jag med, så det passar perfekt!

- Har du läst Camilla Läckbergs nya bok? Sa jag till Tea om strök sina fingrar längst bokryggarna.

- Vem har inte det? Skrattade Tea.

- Gillar du.. Harry Potter?! Fortsatte Tea.

- Ja! Sa jag och reste mig upp och gick lite ostadigt.

- Tredje boken är bäst. Sa Jag.

- Ja.. Viskade Tea utan att ta blicken från omslaget.

Resten av kvällen rullade på. Vi snackade om allt. Precis allt. Det hela slutade med att Tea beslöt sig för att sova över så vi kunde prata vidare.

***

Den här vägen. Sa den snälla poliskvinnan och ledde in mig i ett litet rum. I det lilla rummet fanns det ett bord, två stolar och en lampa som lös över bordet. På andra sidan av bordet satt det en polisman med en allvarlig blick.

- Miss Strand. Varsågod och sitt. Sa den unga polismannen.

Jag gjorde som han sa.

- Hur mår du?

- Bara bra, svarade jag.

- Nå, beskriv gärningsmannen.

- Han har brunt hår med gröna ögon. Han kan kanske har vart 180 lång. Han är 22 år. Vältränad och stark.

- Okej tack, vid vilken tid blev du kidnappad?

- Vid klockan ett ganska exakt.

- Hur såg gärningsmannens bil ut?

- Det var en svart mattlackad nissan gtr.

Sen så höll det på så. Det var jobbigast att svara på frågan på vilket sätt gjorde han illa dig? Frågar man så? Fattar dom inte att jag är sårad och kanske inte vill berätta hur han behandlade mig...?

***

Dagen därpå

- Kolla Ali! Sa Tea och trippade fram till ett skyltfönster. Vi var på stan och shoppade. Det var ganska chill men jag saknar John. Han hae inte hört av sig.

När jag kom närmare butiken såg jag att det var bokhandeln.

- Ali den boken måste vi läsa!! Hon gick in och tog upp en bok. Jag läste titeln. Den hette "En bit på vägen" av Annika Olsson.

Jag hade inte hört talas om den boken förut konstigt nog.

- Jag har dock redan läst denna men jag köper den mer än gärna till dig Ali!

Tea var så generös. Även fast jag hade råd med boken själv så var det självklart för henne att köpa boken till mig.

Jag kollad min mobil för femtioelfte gången på en halvtimme men inget sms eller missat samtal från John.. Jag drog iväg ett sms till honom istället.

Jag: Hej babe! Saknar dig. Vad gör du? *puss emoji & blinksmiley*

Några sekunder senare kom det svar.

John: Hej Ali, jag gör inte så mycket. Vad gör du?

Jag: Är och shoppar med Tea.

John: Jaha.

Jag: Är du sur?

John: Självklart inte.. Jag hade tänkt att ringa dig och hitta på något idag men ja.. Imorgon?

Jag: Ähm.. Jag ska kolla på bio med Tea imorgon..

John: På söndag då?

Jag: Eh... Då ska jag och Tea till hennes farbror. Förlår babe, vi kan ses kanske nästa helg?

John: Då är jag bortrest.....

Där slutade konversationen. Det satte sig som en klump i magen. Jag är verkligen med Tea hela tiden... Men nä, jag borde ge tid åt min pojkvän också! Tea får backa undan lite, även fast hon är typ min bästis.

- Du Tea, tack för boken, men jag kan nog inte haka på dig till din farbror på söndag..

- Jaha.. Öh.. Okej.. Du jag måste dra, men du får ha det bra.. Sa Tea och vinkade. Vad var det där? Lämna hon mig bara för att jag inte kan hänga med på söndag? Min mobil plingade till, det var ett sms från John.

John: Vi måste prata... Om oss.