Bortgift

7

- Ehm jo, såhär ligger det till.  Mumlade pappa.

- Vi har inte berättat för Alison än. La pappa till.

Solimans kollade med en blick som sa "ursäkta vi visste inte".

Jaha. Där stod jag. Fattadr inte ett skit vad som hände. Dessutom var det vatten på golvet som jag nyss spottat ut.

Josef tittade på mig. Men jag ville inte se på hans för perfekta ansikte. Han måste gjort skönhetsoprationer. Han såg ju ut som freaking Ken barbiedockan!

- Kom. Sa mamma kort och drog med mig in på pappas kontor.

Pappas kontor hade ett stort skrivbord och några bokhyllor samt ett fönster.

- Jo det var inte menat att det skulle bli såhär. Vi tänkte berätta på ett mer skonsamt sätt.. Det är nämligen såhär...

Mamma gjorde en konstpaus innan hon fortsatte.

- Du & Josef ska gifta er.

Jag skrattade till.

- Roligt skämt.

- Jag skojar inte.

- Mamma, det finns ingenting som gör att ni har rätt att gifta bort mig.

- Kom igen Alison! Josef Soliman är en perfekt kille för dig. Han utbildar sig till läkare, han är stilig och sen så har Solimans mycket pengar på banken..

- Pengar?!?!?? Är de ni är ute efter?!

- Nej gumman, vi tycker bara att du borde gifta dig med en sådanhär bra gentleman.

Jag menar, du har ju aldrig haft en pojkvän, är det inte dags snart?

- JAG TÄNKER INTE UTNYTTJAS SÅHÄR, DU ÄCKLAR MIG MAMMA! PENGAR! DET ÄR ALLT DU BRYR DIG OM! DET ÄR ALLT NI BRYR ER OM!!

Jag slängde ned pappas pennvässare på golvet så att en vas välte också. Mamma skrek till. Jag rusade upp för trappan i väldig fart. Jag hörde mamma skrika efter mig.

- Alison du har inget val!!

Du ska gifta dig med Josef om 5 månader!!

- Nästa dag -

Jag somnade gråtandes igår. Jag tänker fan inte gifta mig med Josef! Jag känner inte ens honom. Jag hade låst dörren igår kväll.

Under dörren var det en liten glipa mellan dörren och golvet.

Där låg det en lapp. En lapp som var skriven men en handstil jag inte kände igen.

" Kära Alison.

Du är säkert upprörd och frusterad just nu. Jag förstår dig. Men du är otroligt vacker ska du veta. Du kommer känna dig trygg med mig. Jag kommer ta hand om dig och kyssa dig godnatt varje kväll. Du kanske inte kan föreställa dig ett liv med en kille du träffat i bara 30 minuter. Men tro mig. Jag älskar dig.

Min far gav mig ett fotografi av dig för 2 dagar sedan och jag häpnade av din skönet. Du är en ängel. Du är otroligt vacker. Det ska du veta. Jag gör allt för dig. Jag har fallit för dig. Pladask.

Snälla bli min. För jag är din.

- Josef Soliman "

Lappen smikrade mig. Men jag var kär i John. Min fina John.

Plötsligt slog det mig. Jag måste prata med John. Han förtjänar att veta att jag ska gifta mig. Eller... Ska jag det?

- På ett fik med John -

Jag bar mörka solglasögon och en stor solhatt trots att det var mitten i december.

Det måste se roligt ut. Mem jag kan inte synas med John just nu.

Detta var tydligen John favorit-fik och han kände alla som jobbade där.

- Hej Maggie! Tjena Sofie, Hej Billy, Hej Rosalinda, mmh, nybakta bullar fantastisk!

Alla besvarade John med ett glatt hej.

Maggie, tror jag hon hette, kläckte ur sig:

- Vem är din lilla dam pojk?

- Detta är Alison. Sa John och kysste mig på kinden. Han fick böja sig ned för att komma åt min kind.

- Trevligt att träffas  sa jag och drog ned solglasögonen på nästippen för att se henne i ögonen.

- Lite senare -

John hade beställt kärleksmums. (awww)

Vi hade precis ätit upp när John tog tag i min haka. Han bred mitt ansikte mot honom. John plockade försiktigt av mig solglasögonen och min solhatt. Han fixade till mitt hår och sedan kysste han mig. Det kändes jättebra. Plötsligt sa Maggie, Billy, Rosalinda och Sofie "aaawwww" i kör. Jag plockade upp solhatten och satte den framför våra ansikten. Jag hörde Maggie raspande skratt.

Kyssen slutade och jag sken upp i ett leende. Jag förde bort solhatten. Allt var bara perfekt.

Fiket var supermysigt. Det är vita väggar och vackert kakelgolv i en ljusgrön nyans. Disken gick i en halvcirkel och där bakom stod Maggie och Sofie. Rosalinda var servitör och Billy var bagare. John berättade det för mig. Det coolaste av allt var att alla förutom Billy åkte runt på rullskridskor! Fiket var ganska litet ändå. Men väldigt mysigt.

Plötsligt slog det mig att jag måste berätta för John om mammas och pappas planer om mig och Josef.

- Sen så slutade allt med att jag och brorsan åkte hem. Skrattade John.

Jag skrattade lite smått och gav honom sedan en allvarlig blick.

- Alltså John, vi måste prata.

John suckade.

- Vad är det? Frågade jag förvånat.

- Vi har inte ens kännt varandra i en vecka och du vill redan bryta upp? Sa han förtvivlat.

- Nej nej!! Men det är så att min mamma och pappa har bestämt...

- Bestämt vad?

- Bestämt att... Ehm jo det... Jag ska gifta mig.

John tappade hakan och kollade förvånat på mig.

- Jag är smikrad men jag vill lära känna dig innan vi tar ett sånt stort beslut.

- Nej!! Inte med dig... Utan med en annan kille.

- Vad var det jag sa?! Du ska göra slut!

- Tror du jag vill detta eller?! Fattar du inte!

- Vad?! Sa John och reste sig upp.

- Det är mina föräldrar som har bestämt det!! Inte jag! Jag ville inte gifta mig med någon jäkla Josef Soliman! Jag vill vara med dig! Jag... Jag... Älskar dig John.

John satte sig ned och grabbade tag i mina händer. Precis som han gjord den dag vi välte alla kastrullerna i köket. Han fällde en tår. Jag blev helt paff när han i nästa sekund rusade ut från fiket. Det plingade i dörren när den slängdes igen.

Jag såg John genom fönstret han satte händerna framför ansiktet och sedan slog han i luften. Han körde händerna i jackfickorna och traskade iväg. Varför lämnade han mig? När jag precis sagt att jag älskar honom.....