Bortgift

11

* knack knack knack *

- Det måste vara mamma - förlåt - men vi kan inte ses tillsammans. Sa jag.

- Vart ska jag gömma mig? Frågade John.

- Äähhhh...

Jag öppnade dörren till min gaderob och John klev in.

* knack knack knack *

- Jag kommer mamma!

Jag öppnade dörren och där stod mycket riktigt min mor. Hon kollade på mig med ena ögonbrynet högre upp.

- Jag tror jag hörde röster. Sa mamma långsamt och fundersamt.

- Nej du måste hört fel, jag menar, jag är ensam, haha! Ingen..ingen som gömmer sig eller så haha nej?!

Mamma reste ögonbrynet högre upp. Hon såg fundersam ut och klrv sedan in i mitt rum.

- Jo jag och din far har pratat lite och vi tycker det är snart dags för dig att flytta.

- Ursäkta men bestämmer inte jag det? Mamma jag är inte ens 20 än! Det kommer när det kommer okej?

- Nej min dotter, nu har vi bestämt detta så det är så det blir. Sa mamma med en bestämd röst.

- Mamma!!

- Men vi har redan köpt en lägenhet till dig och Josef!

Va?! Vad är det hon säger?

- Ni förstår ju ingenting!

- Vadå? Jag trodde jag skulle få lite mer uppskattning när jag och din far köper en förbannad lägenhet!

- Mamma, ut, du fattar inte, jag vill inte gifta mig!!

***

John hörde allt. Han gick strax efter mamma gick. Jag är bara så jävla arg på mamma och pappa.

* Först ska dom gifta bort mig

* För det andra köper dom en freaking lägenhet

* För det tredje får jag inte synas med John

Allt är bara piss nu! Jag hatar mitt liv. Jag hatar allt! Allt förutom John!!

- Två dagar senare-

Min mobil plingade till.

Jag gick med bestämda steg och plockade upp den lilla mobiljäveln. Det var ett sms. Från Josef, långt som en roman som vanligt.

"Hej Alison.

Det är jag, Josef, din förhoppningsvis inte blivande man. Ta ej illa upp unga dam. Det är ej dig det är fel på. Det är våra föräldrar. Det förstör ta mig tusan allt.

Oj, förlåt, nu drog jag till med min ilska på dig. Det var ej avsiltligt.

Det jag ville med detta meddelande är att fråga dig en enkel fråga.

Ska vi träffas? Med träffas menar jag idag. Jag kommer hem till dig och så kör vi bort en bit. Sedan släpper jag av dig vid något ställe så du kan möta din käraste John, och ack jag kan åka vidare till mina hemligheter. Vore inte det gudomligt?

Hör av dig snart.

- Josef Soliman"

Ska jag ta steget? Jag gör det. Eller?

"Hämta mig klockan ett. Ses sen."

Jag skickade inte då detaljerade sms. Bara kort och enkelt. Kkockan var halv ett. Alltså har jag en halvtimme kvar. Jag tryckte på min konversation med John. Vi hade smsat igår kväll en massa hjärtan och sån puttinutti skit. Jag knappade in ett sms.

"Hej John! Vill du ses idag? Klockan ett kanske? Haha, det är skitsent att fråga för det är bara en halvtimme kvar och du bor ju en bit bort. Men aja, ses kanske babe. Puss Alison."

Bara några sekunder senare ploppade det upp ett svar.

"Klart jag vill träffa dig! Ska vi ses vid klocktornet?"

""

Nu var det bara att sminka mig och ta på mig snygga kläder. När det var gjort tog jag på mig halsbandet med en kastrullberlock på. Jag log lite smått i spegeln för halsbandet påminde mig om John och när vi låg och skrattade på golvet tillsammans.

Det är typ den bästa dagen i mitt liv.

Oj nu var klockan snart ett. Jag rusade ned för trappen och stängde ytterdörren.

Där ute stod sannerligen den svart mattlackade nissan gtr. Alltså var det Josef. Han rullade ned rutan och sa...