Koffein och mörker

F-februari

FUCK-februari, hatar denna månaden med passion. Månaden där det har hänt alldeles för många negativa händelser så att i minst fyra år har jag alltid mått som sämst och inkapabel att kunna leva som jag brukar. Trodde verkligen att det skulle bli bättre och försvinna efter skolan och så, men nu sitter jag här på jobbet och bara vill gråta och försvinna. Hjärtat bultar snabbt, panikkänslan jagar mig och trycket över bröstet är FRUKTANSVÄRT.

Självklart kan det vara dag för dag, dock är det ofta att det kommer i skov under dagen. Hur många gånger skiljer sig för varje dag. Har tänkt att jag ska höra av mig till läkaren och fråga om jag kan höja dosen. Tänkt på det i någon månad nu, inte blivit av än. Det är inte enbart för att jag inte har tagit tag i det, det är också att jag inte hittat numret än...

Älskar att man får mest idéströmningar när man inte har möjlighet att sätta sig ned och börja skriva. :))))))
Jag vet vad jag har sagt om att söka jobb och hur svårt det egentligen är att få ett, framför allt ett fast jobb. Men ärligt, jag tycker inte om att hela ens ljusa tid på dygnet går till att göra saker som inte förgyller mig och när jag väl är hemma hinner jag ingenting ändå. Ugh, detta svenska klagande.
Men det är inte skit-skit ändå, sitter på kontor, får dricka hur mycket kaffe jag vill och jag kan sitta på kontoret och äta min mat istället för matsalen. GOALS. Tycker verkligen inte om att gå själv till matsalen som ligger längre ned i korridoren. Om någon är där kollar de bara på en, i värsta fall blir de tysta också antingen tills jag går igen eller om de drar en suck och säger att "de kanske ska ta och göra något".

Drömjobbet är att jobba hemma eller i en studio med likasinnade socialt inkompetenta. Change my mind.

Det var nog det för denna gången.
På återseende.