Koffein och mörker

2019

Wow, vilket år. VIlkEt åR.

Det må inte riktigt vara slut ännu, men känner att det är lika bra att publicera detta för annars kommer jag glömma det. Känner mig tyvärr allt för väl när det kommer till detta.

Sista terminen av gymnasiet var väldigt mycket och orken var verkligen fruktansvärt låg. Jag är dock glad över att jag hade fått rätt hjälp innan för om jag hade kvar det tänket att hela livet skulle gå i kras med bara godkänt i kurserna skulle jag inte klarat av livet. Bokstavligen. Men det är en annan sak, för jag klarade det! But all I can say to y'all is, DO NOT GO NATUR. It. Will. FUCK. you. UP.

I alla fall, jag var på bal! Så vacker jag kände mig dagen (((((men obekäm))))) har jag inte känt mig på väldigt länge och det bästa är att det har hänt fler gånger detta året! Att kunna se sig själv i spegel och tänka "detta är inte så pjåkigt ändå" är väldigt tillfredsställande när man trodde att man aldrig skulle få uppleva det igen. Självklart är det inte alla dagar och vissa dagar är sämre än andra, men man får ta vara på de dagarna genom mobilen. lol.

FÖR JAG TOG STUDENTEN, FY FAN VAD JAG ÄR BRA!

*kräks i min mun*

Men ja, det gjorde jag faktiskt. Det var en upplevelse jag skulle vilja göra om och faktiskt vara närvarande. Nej, jag hade inte druckit en droppe alkohol utan jag var helt tom. HeLT tOm. Jag ångrar den dagen väldigt mycket, tråkigt nog är det ingenting att göra åt nu utan man får ta det helt enkelt för vad det var. Jag har mina älskade vänner kvar och fler som jag aldrig trodde jag skulle ha kontakt med nu efter. Något som gör mig ännu mer tacksam. Från att gå från en högstadiet med ingen till att ha vänner för livet är mer än vad jag någonsin kan tänka mig och tacka för. Men jag har inte enbart fått vänner ifrån skolan, utan här ifrån också! Jag vill bara säga tack, tack till er alla för att ni är ni och att ni är fantastiska individer allesammans. Guld värda är ni <3.

Jag har jobbat, inte mycket på grund av att vara extrapersonal SUGER för att man knappast får några arbetsdagar. Men jag är glad för det jag har fått såklart och att jag har kunnat betala månadsräkningarna och kunnat utveckla min färgsamling och skissbokssamling. FÖR OJ VAD JAG HAR SKISSAT OCH MÅLAT. Som jag har utvecklats som skissare detta året är helt galet, bara de tre tidigare månaderna till och med! Så sjukt och vad stolt jag är över mig själv att jag faktiskt har funnit något som är så pass terapeutiskt som att hålla en penna är och kunna skapa något annat än ord. Jag vill säga tack till dig, du vet vem du är, om du läser detta för all din positiva kritik du har gett mig för min utveckling. Det betyder verkligen jättemycket <33333

Självklart har jag också skrivit, inte så mycket egentligen som jag har velat för att jag har haft svårt att få en kontinuitet i det. Så är det något jag verkligen ska försöka med mer så är det defenitivt det nästa år, inte som ett löfte utan mer som ett mål. Jag vill verkligen skriva på "Helvetet i himlen" och sedan på boken jag skriver utanför Wattpad. Men även sätta mig ute eller vart som helst där jag får inspirationen jag behöver för att skriva dikter. Men detta året avslutades "Livet som Nim" och denna boken påbörjades, aldrig trodde jag att den boken skulle få så många läsningar. Idag är den uppe i 1,4k läsningar (!?!?!??!). Fanns inte på min världskarta att jag skulle kunna nå den summan, trodde inte ens att jag skulle nå över 100! Så tack så jättemycket, tacktacktacktacktacktacktacktacktacktacktacktack!!!!! "Livet som Nim" betyder väldigt mycket för mig eftersom det är första boken jag har gjort här och att ett år med min process till den jag är nu är nedskriven just där. Det är även början på min ofentliga publicering av skrifter jag skriver, vilket är ett superstort steg för mig då det enbart har varit INGEN som har läst det jag har skrivit. I den boken finns det tankar jag aldrig har sagt ut högt, minnen jag kan titta tillbaka på och nu finna styrka i eftersom bara på ett år har jag förändrats så pass mycket som person. Jag må inte vara "frisk" eller utan medicin, men jag känner mig mer som en accepterad individ för mig själv än vad jag har gjort på många, många år. Så jag är stolt över mig själv, för många saker, mest små saker för andra men väldigt stora för mig. Att träffa människor jag aldrig har träffat förr, jobba med människor jag aldrig ens har sett förut och allt däremellan gällande sociala aspekter har gjort så att jag har växt jättemycket. Däremot är det fortfarande jobbigt när det kommer till affärer och kassor etc. men det kommer nog med tiden. En sak i taget.  

Så, 2019. Mycket har hänt och jag är tacksam för mycket som har skett. 

Hur har ert år varit? Har ni några mål för nästa år? Ser ni fram emot något till nästa år? 

På återseende.