Koffein och mörker

Hejdå Maj

Det är offeciellt sista dagen i Maj vilket betyder att det är min födelsedag imorgon? Men framför allt att vi redan är halvvägs genom 2021, eller 2020 2.0 som jag kallar detta år. Ni förstår inte hur taggad jag är för 2022, helt sjukt vad taggad jag är på att se hur den nya vardagen kommer vara. Jag har alltså inte höga förhoppningar på detta året, framför allt inte på Sverige. Men jag lämnar det så för jag känner inte för att hetta upp mig själv denna dag. 

Jag är offeciellt klar med mitt första år på Universitetet! Idag hade jag en redovisning om ett projekt jag höll på med och lämnade in rapporten så jag är 100% klar. Så himla skönt!! Det har varit väldigt lärorikt detta året även om mycket som vi har fått jobba med inte är vad jag vill hålla på med karriärmässigt. Vi har fått skriva och "testa på" att vara skribenter för tidningar, kul men fel typ av genrer om du frågar mig för att ha som karriär. Ingenting jag har lämnat in har jag lagt någon större vikt i utan bara kastad ihop något och så har det varit bra. När jag började universitetet var drömmen att ha ett driv att veta mer, skriva bra texter och verkligen se fram emot alla föreläsningar. Jag tror faktiskt inte någon av de önskemålen uppfylldes tyvärr trots att majoriteten av uppgifterna vi fick verkligen fick handla om vad som helst. Alltså jag skojar inte, jag skrev en krönika om Dungeons and Dragons, gjorde ett projekt om att vara rollspelare i en pandemi, en recension om The Witcher serien på Netflix bara att nämna några. Om du vill gå en chill linje så är verkligen Kultur något för dig. Däremot ligger mycket fokus på staden och kulturens påverkan gällande politik och stadens uppbyggnad. Självklart är det intressant att verkligen få en inblick i och se varför det finns en massa statyer och konstverk i städerna som besöks över hela världen. Men det är inte det jag vill hålla på med eller anser vara mitt driv genom livet. Jag känner inte att detta programmet kan ge mig de verktyg jag behöver för att kunna bli författare, det närmsta jag kommer är livet som journalist och även det behöver jag gå en vidarekurs för att kunna bli. Nästa termin kommer jag läsa Litteraturvetenskap (förhoppningsvis, antagligen), men bibliotekarie är inte vad jag vill vara heller. Drastiska slutsatser, absolut men det känns väldigt hopplöst helt enkelt. Tiden till Juli är alldeles för lång för att veta om jag har kommit in på min drömutbildning eller inte, känslan är att jag inte har gjort det eftersom jag vill skriva om drakar och inte kärleksdraman. Det skulle ha varit annorlunda om programmet gick att söka till både höst- och vårtermin men nu är det bara en gång per år och jag känner inte att bo i denna staden i tre år till. Jag känner helt enkelt inte för att sluta programmet jag går nu inför tredje året för att börja något nytt. Då går jag hellre klart för att åtminstone ha något och sedan göra vad jag kan för att nå min dröm. 

Jag vill bara känna hoppfullhet för en gångs skull. 

Det var det.

På återseende, 

Nimo