Efter dig

2. Mjölkpaket

Det är sent och jag sitter i en taxi på väg tillbaka till hotellet. Mörkret har fallit och stjärnorna lyser klart där uppe. Det enda som snurrar runt i min hjärna är du och vad jag ska säga till mamma. Taxin svänger hit och dit i dem krokiga vägarna. Jag har Coca Cola i magen som skakats om och håller på att bubbla upp, men det är inte så konstigt. Jag har alltid haft lätt för att bli åksjuk. Lättnaden sköljer över mig när taxin äntligen stannar utanför ett stort vitt hotell i mitten av en brant backe. Nedanför ligger ett antal små identiska hus uppradade likt mjölkpaket. Alla har samma beiga tak och vita väggar.
Väl uppe på rummet sitter mamma i sängen och kollar något på mobilen. På sig har hon en svart T-shirt och ett par mörkblå shorts. Benen är korsade och håret sitter i en välkammad låg svans. Hon tittar strängt upp på mig när jag kliver in genom dörren.
" Du skulle ha varit tillbaka för över en timme sedan. "
" Förlåt mamma, vi tog bara en strandpromenad och jag glömde bort tiden."
" När träffades ni egentligen? "
" För tre dagar sedan på festen i byn. "
" Okej, du kommer väl ihåg att det här är våran resa. En mor-dotterresa. Jag vet inte ens vad han heter och jag vill inte att du träffar honom. Förstår du?! "
Ilskan väller upp inom mig likt en enorm tsunami och sköljer bort alla andra känslor.
" Nej! Mamma du kan inte säga så, jag träffar vem jag vill och jag bryr mig inte om det här är våran resa. Vi har redan bestämt träff imorgon! " skriker jag och rusar till mitt sovrum. Så vänder jag mig snabbt om och tillägger:
" Och han heter Lucas. "
Dörren stängs efter mig med en hård smäll. Utanför står mjölkpaketen stilla på sina platser. En fågel landar i ett av träden nära rummet. Den kvittrar vackert och jag tänker på dig. Du är vackrare än alla fågelsånger tillsammans. Imorgon ska jag möta dig igen på stranden. Det spelar ingen roll vad mamma tycker. Jag ska vara med dig ändå.