Än en gång kliver jag genom dörren till hotellrummet. Det är sen eftermiddag och mamma har nog gått på någon promenad, för hon är inte i rummet.
Det är väldigt varm men nu kan jag varken svettas, dricka ett kalt glas läsk, bada eller slå på luftkonditioneringen. För hur ska det gå till om man inte har några händer? Jag slänger mig på sängen. Täcket tyngs inte ner det minsta. Mjölkpaketshusen står som alltid uppradade i det stekande solskenet. En fågel sätter sig i trädet utanför och kvittrar vackert. Men jag kan inte njuta av den vackra miljö som finns runtom mig. För trots att jag är lika lätt som luft känner jag mig som en enorm blyklump.
Jag ligger där i sängen i timmar och låter tankarna vandra i den oändligt hopplösa sorg jag befinner mig i. Sakta känner jag hur allt tonar bort, blir suddigt och avlägset. Det är inte ovetskapen om vem som körde bilen som gör att jag inte kan komma till himlen, det är för att jag inte är redo att lämna dig. Allt gick så fort. Jag fick aldrig en chans att ta farväl. Nu kommer jag dö för andra gången. Förbli ingenting.
YOU ARE READING
Efter dig
RomanceJag har alltid älskat dig och det gör jag fortfarande. Men jag kommer aldrig att få träffa dig igen. Inte efter det som hände och nu kan jag inte gå vidare till himlen, inte efter att jag träffat dig.
