Efter dig

5. Livsfarlig tystnad

Mamma har precis gått iväg för att kika i några av butikerna nära lunchrestaurangen vi nyss ätit på. Du var också med och det blev första gången du fick träffa mamma. Det blev en ganska stel lunch. Det kändes konstigt att ha dig och mamma vid samma bord. Nu har hon i alla fall gått och vi står utanför restaurangen som ligger i den lilla byn bredvid stranden. Några meter bort kan jag se caféet där jag satt och drack läsk igår.
Vi börjar gå runt i några små affärer och kikar. Samtidigt berättar du om hur du rest hit för att hälsa på din farfar som bor i en lägenhet en bit bort.
Så hittar vi en liten butik i ena hörnet där de säljer pennor, olika skissblock, penslar, färger, taveldukar. Du vet redan att jag älskar att teckna och skissa så vi går in.
Inne i butiken är det väldigt litet och trångt. Mycket på liten yta. Jag går och kollar runt bland hyllorna. Jag skulle kunna köpa allt. Snabbt stegar jag ut ur butiken igen innan jag köper något. Några sekunder senare kommer även du ut. I handen finns en liten penna. Den är fin med ett blommigt mönster på. Handen räcker pennan till mig.
" Du lär behöva den. "
Jag tittar frågande på dig.
" Kvinnan i kassan sa så. Skumt. Men du gillar ju kläder med blommor så... " han gör en gest mot min blommiga tjol. "varsågod. "
" Tack " jag tar pennan från din hand. Sedan ställer jag mig på tå och kysser dig lätt på kinden.
Vi går vidare. Nu kommer vi fram till en stor väg. Bilar dundrar förbi. Du berättar att det finns en liten stig på andra sidan som leder till lägenheten din farfar bor i. Vi bestämmer oss att gå dit. Klockan är bara 13:16. Mamma har inget att säga till om. Hon kan lika gärna tro att vi gått för att bada.
Sedan händer allting så snabbt.
När ingen bil finns inom synhåll kliver jag ut på vägen för att börja gå över till andra sidan. Du tvekar av någon okänd anledning. Jag stannar och griper tag om din arm.
" Kom så går vi. "
Just så som du ska kliva ut på vägen anar jag något rött i ögonvrån. Blicken söker sig dit. Men då är det redan för sent. En röd bil kommer i rasande fart mot mig. Den går knäpptyst fram. Inga ljud från motorn, inga ljud av däcken mot asfalten. Inte ens de bästa öron hade hört den komma. Nu är den bara några enstaka meter bort. Skräcken och paniken rusar genom kroppen, på registreringsskylten står det 9284.
Det finns ingen skans att hinna akta sig.