Efter dig

9. Dagboken

Idag har vi landat och kommit fram till vårat hotell. Det är väldigt fint här. Och väldigt varm! Vi passade på att bada lite i polen. Det var superhärligt! Perfekt start på våran semester.
På kvällen gick vi till byn nere vid den långa stranden, som ligger inom gångavstånd. Där lyckas jag spilla hela min juice över en snygg kille. Det var verkligen pinsamt. Men vi börjar prata och han verkar ganska trevlig. Vi byter till och med nummer! Lucas heter han och han är också från Sverige.
På natten drömmer jag en super konstig dröm, då jag blir jagad av en röd bil.
Jag slår igen dagboken med hjälp av pennan. Den här sidan är från första dagen. Dagen då vi träffades för första gången. Dagen då jag drömde om bilen för första gången. Det krampar i mig så mycket jag längtar efter dig. Varför lyssnade jag inte på min dröm? Det var en varning. En varning för att varna mig från min egen död. Vad gör jag här egentligen? Varför följde jag inte med ljuset till Himlen?
Då tonar ljuset fram som på beställning upp framför mig igen.
"Du kan inte följa med till Himlen nu." Säger rösten. Det är fullkomligt omöjligt att avgöra om det är en kvinna eller en man som talar. Rösten är alldeles för mörk för en kvinnas och samtidigt alldeles för ljus för en mans. "Men om du stannar här kommer du sakta förtvina bort och försvinna."
"Ta med mig då. Ta med mig till Himlen." Ber jag.
"Det går inte. Du måste lära dig att släppa taget först. Om inte, kommer du dö för andra gången. Du försvinner till tomma intet. Släpp taget Hanna. Släpp taget."
Med dem orden försvinner det kritvita ljuset och rösten igen.
Hur ska jag någonsin kunna släppa taget efter att jag träffat på min sanna kärlek? Hur ska jag kunna släppa taget efter dig?