you don't know me- Omar Rudberg

9

Igår kväll hade jag och Felix pratar medan vi slötittat på någon usel film. Han hade visat hur trevlig han är men ändå kändes det konstigt.

Jag menar jag hade berättat om nästan varenda liten historia som fanns om mig, min diagnos, pappa och allt medan han hade hållit sig ytlig och para sagt att han bodde i Stockholm och att han kunde spela gitarr.

Jag kanske överreagerar men med tanke på att han kom till oss som gubben i lådan och sedan skulle bo här borde man väll ha mer att berätta? Mamma hade inte heller sagt något om varför Felix bodde här men jag vet att både hon och Felix döljer något jag borde veta.

Jag reste mig ur sängen och hoppade över madrassen Felix låg på för att ta mig fram till garderoben. Jag bestämde mig för att ta på mig ett par svart jeans och en Brooklyn T-shirt i ränder som var svarta och vita.

När jag fått på mig kläderna sminkade jag mig lätt med det vanliga och lockade håret slarvigt. Med en skeptisk blick tittade jag mig i spegeln.

-"Sluta va så skeptisk, du är väääldigt fin" jag hoppade till av meningen och såg att Felix hade vaknat.

Helt ärligt så har jag aldrig hört någon säga så, visst jag har hört ord som snygg och sexig men det är inte samma sak.

-"Godmorgon" Log jag innan jag gick ner för trappan in till köket där jag hällde upp ett glas mjölk innan jag satt mig ner vid bordet.

När vi gick in till våran korridor i skolan var det ganska tyst. Fleras blickar sökte sig till Felix och vissa avundsjukt på mig.

Jag la in väskan och jackan i skåpet innan jag tog ut engelska mappen och stängde igen skåpet. Jag möttes av en efterlängtad blick som tillhörde Linn och var snabb med att krama om henne.

-"Fan vad jag har saknat dig." Sa hon snabbt innan vi avslutade kramen.

-"Jag har saknat dig med." Svarade jag och vi började gå med Felix till engelska salen.

Linn hade förklarat för mig att hon ville veta vad som hade hänt mellan mig och Omar medan hon hade vart sjuk så jag berättade allt fast inte in i detalj då Felix var med och skulle tycka vi var sjuka.

Linn gav mig ett flin innan hon lutade sig mot mitt öra för att viska något. "Bra, då är det okej om jag haffar Felix" hennes peddo flin kunde man inte göra annat än att skratta åt. "Visst bara jag slipper veta allt äckligt i detalj". Vi båda började skratta högt och Felix lyfte oförståeligt på ögonbrynet i en blick som betyder "berätta".

Linn började berätta en alldeles för privat historia om när vi hade tagit oss till Gotland utan föräldrar och bodde hos några killar vi hade skypat med endast en gång. Felix tittade konstigt på henne tills hon kom till den delen då vi hade fått för oss att vi skulle bada på kvällen. Vi hade klätt av oss så vi hade underkläder och när vi skulle springa ut i vattnet så hade jag fastnat i en gren så jag rev sönder mina trosor. Och med det slutet hörde jag skratt från de tre.

Tre? Jag kollade upp och mötte Omars blick som tittade på mig men slutade skratta när han såg hur röd jag var i ansiktet. Allvarligt kan man skämmas mer?