you don't know me- Omar Rudberg

7

Jag vaknade på morgonen av väckarklockan som pep, jag slog av den och gick upp för att ta en dusch.

Jag vred på vattnet och tvålade och schamponerade in mig innan jag sköljde ur det och gick ut från duschen. Jag fönade håret snabbt och gick sedan tillbaka till mitt rum.

Jag tog fram ett par tighta svarta jeans med slitningar och till det tog jag en vit blus. Klockan var nu sju så jag bestämde mig för att väcka Felix då han skulle med mig till skolan.

-"Felix vakna, klockan är sju." Sa jag och han öppnade sakta ögonen och grymtade till.

Jag satte mig vid sminkbordet där jag startade locktången medan jag sminkade mig. När allt var klart och Felix hade fått på sig nya kläder gick vi ner för att äta frukost.

-"Asså jag känner inte riktigt någon här så är det okej om jag är med dig i skolan?" Frågade Felix och jag nickade. Han var söt när han frågade om han fick och sånna saker.

När vi ätit upp begav vi oss till skolan och för att allt skulle gå lite snabbare så bestämde vi oss för att ta min cykel. Felix skulle köra medan jag satt på styret. Jag hade ingen pakethållare så detta fick bli våran lösning.

När vi var framme så parkerade vi cykeln och gick in genom dörrarna in till våran korridor. Vi la in våra jackor och min väska i mitt skåp innan vi gick till första lektionen som var svenska.

Efter att ha pratat med läraren så satte vi oss längst bak och började prata med varandra eftersom vi ännu inte kände varandra.

De första lektionerna var slut och det var lunch. Jag och Felix tog snabbt ett bord inne i matsalen efter att ha tagit maten som skulle vara pyttipanna.

Vi började äta och efter några minuter kom Omar fast utan ett leende på läpparna.

-"Dannielle vi kan skita i det idag, jag visste ju inte att du hade han." Sa Omar snabbt och Felix tittade konstigt på mig innan han bröt ut i ett fruktansvärt fult skratt, ja hans skratt var inte det vackraste.

-"Felix bor hos mig! Det är inget mellan oss jag lovar asså Omar snälla tagga ner." Sa jag skrattande men ändå med en seriös ton på slutet.

Han drog ut stolen och mumlade ett "visst" innan även han började äta av maten.