🌼Hyacinth

52 9 4
                                    

Chapter 17
"The older I get, the harder it feels to keep smiling."


Natatanaw ko ang malawak na garden ng Villa Zamora. Parang walang pinagbago ang lugar na ito. Gaya ng dati, everyone could be mesmerized by the view.

My heart is melting as I remembered the best memories I had here. I get nostalgic while staring on the vibrant flowers and colorful butterflies.

"Hey! You're thinking so deep, you didn't notice that I'm already here," Brylle's voice brought me back to reality. "I guess you remember him?"

"Huh? Remember who?" maang maangan ko. I didn't want him to think that I got still affected.

"Si-si Clark, diba you met in this place?" he tried to smile.

"Uhmm- yeah, I guess, I can't really remember," I alibied as my eyes lowered down.

"Athena and Brylle it's your turn now!" tawag ng photographer sa'min. Timing talaga ang pagtawag niya sa'min.

Bakit ba kasi sa dami ng pwede maging photoshoot venue, sa Villa Zamora pa. It's been years bago ako nakapasok ulit dito. I never thought na gugustuhin ko pang bumalik dito, but I had no choice, this is a job.

"Athena, pakilagay ang kamay mo sa balikat ni Brylle, then ikaw naman Brylle, act as if nilalagyan mo ng bulaklak si Athena sa tenga," the photographer instructed.

This is another awkward situation though. Kainis!

"Sorry Tina, we really need to do this," Brylle grinned, he even scratched his head.

Takot ang mokong na 'to sa'kin. Baka masipa ko na naman siya ulit.

"Closer guys!" utos na naman ng photographer.

Gaano ba ka close ang gusto niya, sarap din batukan ng isang 'to eh.

As I gazed in his eyes, I got fascinated. Parang ang lalim naman ng mga tingin niya. Parang may gusto diyang sabihin dahil nangugusap ang kaniyang mga mata. I could even feel his quick breathing.

"Okay guys, next pose," the photographer said.

Sabay kaming napabuntong-hininga ni Brylle. Iniwas ko na lang agad ang tingin ko sa kanya. Later than I realized, Ellysse was sharply staring on us. Ang sakit ng tingin niya sa'kin. She even planted a hand on her hip and rolled her eyes.

Problema niya? Alangan naman magselos siya eh, si Clark nga ang fiancee niya diba?

"Tina, sorry na late ako," Shine embraced me. "Namiss kita!"

"Miss din kita, even though I hate to say those words," natatawa kong sabi. "Sige na, prepare ka na muna, mamaya na lang tayo mag-usap."

Shine nodded at mabilis siyang pumunta sa make-up artist niya. Naupo na lang ako sa wooden made chair sa ilalim ng punong mangga. Suddenly, I remembered something.

"Tina, may ibibigay ako sayo," si Clark at may tinatago siya sa likod niya.

"Ano 'yan? Bakit mo pa tinatago?" takang tanong ko.

He handed three sunflowers to me with his brilliant smile. "Tada! Para sayo, kasi ikaw ang sunflower ko," nakangiti niyang sabi.

Tinanggap ko ito at bigla niya akong niyakap. "Promise me Tina, na kahit di na tayo magkita someday, you'll not forget me ha," I heard him sniffed.

"Bakit naman di na tayo magkikita eh diba? Umuuwi ka naman dito every summer?" I asked as he released me from a long hugged.

"Basta promise me na lang pleaseeeeee...." his eyes were pleading. "Gagawin ko ang lahat para makabalik, kasi papakasalan pa kita."

Farewell ForeverTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon