In a silent place

Kapitel 8

Amelia pratade med mig hela vägen ner till stranden. Hon hade satte upp sitt hår i en hög tofs och hoppade nästan bredvid mig. Det kändes bra att hon inte verkade tycka att jag var tråkig eller otrevlig när jag inte pratade så mycket. Jag gillade också att jag kanske skulle få en vän här att som jag kunde spendera sommaren med.

- Så har du träffat några av killarna? frågade hon och log.

- Jag har träffat familjen Willams, svarade jag osäker på vad hon menade.

- Ja, dom är ursnygga, sa hon och fnittrade till. Men någon av dom andra som brukar följa med till stranden.

- Jag har aldrig föjt med till stranden så jag vet inte. Hon tog mig om armarna och vi satte oss på en gammal bänk nära stranden. 

- Lyssna här, sa hon och hennes allvarliga tonfall överraskade mig. Dylan och David kommer vara där, som du vet. Min bror Harry kommer också att vara där samt Charlie. Det är några andra killar som också hänger med ibland. Men det är en tjej som heter Jane, hon är ingen man ska råka i onåd med. Jag bara vanar dig. 

Jag kände en klump i halsen. Det sätt Amelia uttalde hennes namn gjorde så att jag fasade till att träffa henne. Vi gick den sista biten till stranden och lade sedan ut våra handdukar. Vi var dom första som hade kommit. Men snart kom dom andra som Amelia hade pratat om. 

Harry var väldigt lik Amelia med skillnaden att han var enorm och hade tjockare ögonbryn. Charlie var ganska mycket kortade men ändå muskulös. Han hade kantigt ansikte, lite större näsa och mörkt hår i mittbena. Jane hade blont hår, gröna  lysande ögon och fylliga läppar. Hela den här stranden såg ut som en bild ur en modetidning, om man klippte bort mig. Jag kände mig väldigt malplacerad i den här gruppen av modeller. Vi var bara tre tjejer på hela stranden så Jane lade ut sin handduk bredvid våra. 

- Följer du med ut i vattnet, Nancy? frågade Amelia efter att vi hade bytt om. Jag tittade tvekande ut i vattnet. Jane hade precis gått ut i vattnet och killarna hade direkt att skvätta på henne.

- Vet du vad, jag tror inte det, svarade jag. Hon såg lite besviken ut men glömde det snabbt och gick ut i vattnet. Jaha, och vad skulle jag göra nu då? Jag kunde ju knappast sola. Jag suckade. Det här kanske inte var en så bra idé iallafall. Plötsligt kände jag en iskall vatten droppe landa på min nakna rygg och min hud började direkt knottras. Jag kände en till landa på min rygg och då vände jag mig hastigt om.

- Varför står du och droppar på mig? frågade jag irriterat.

- Jag bara undrade om du ville följa med ut i vattnet. Dylan log åt min förbluffade min. Du behöver inte vara rädd, det finns inga hajar. Han skrattade åt sig själv och jag bara skakade på huvudet med ett leende. Jag ställde mig upp och gick ut i vattnet. Det var isklallt. Jag gav ifrån mig ett litet pip och backade ut.

 Dom andra tittade på mig och rynkade på ögonbrynen. Jane gav mig en utmanande blick. Dylan räckte ut sin hand och gav mig ett snett leende. Men från ingenstans så med en omänsligt snabb rörelse så slog Jane bort hans hand och gav honom en arg blick. Jag blev lite röd om kinderna. Plötsligt vadade David fram till mig med snabb hastighet. Han hade en våtdräkt som täckte allt från hals till tår och förvånande nog lyfte upp mig. Även om jag var en meter och sjuttioåtta centimeter och därför inte vägde så lite bar han ut mig som om jag var en docka i vattnet.

- Nej nej nej! skrek jag och kände hur bena fötterna våta i vattnet. Dom andra skrattade medans showen pågick. Jag försökte att inte nudda vattnet och han låtsades att han verkligen försökte få ner mig. 

- Kom hit nu, skrattade han och tog tag i mig. Jag skrek till när överdelen av kroppen kom ner under vattnet. Sådär, då var det klart. Han skrattade igen. 

- Har du aldrig badat i havet? frågade Jane spydigt.

- Mest i badbasängar, erkännde jag och fick dom andra att skratta igen. Amelia simmade fram till mig och log ett retsamt leende. Sedan skätte hon vatten över hela mig. Jag tittade förvånat och överraskat på henne. Hon fnittrade. Jag började att skvätta vatten på henne och sedan var allt igång. Efter en stund blev det officiella fiender. Det var jag och Dylan, Charlie, Harry och Jane och David med Amelia. 

Efter en stund lyfte David upp Amelia som han hade gjort med mig och doppade henne i havet. Dylan kastade vågor med vatten på mig men jag bara aktade mig för dom och skrattade. Jag försökte ge igen men det var svårt. Plötsligt så kastade han extra mycket vatten på mig och jag kände hur jag åkte längre ut i havet.

Jag skulle precis häva mig upp ut vattnet när en våg vällde över mig och jag kom under vattnet igen. Jag drogs längre ut i vattnet och det blev djupare och djupare. Paniken slog mig hårt. Jag kunde inte få någon luft. Nu var jag så långt ut i vattnet att jag inte kunde avgöra var dom andra var. Våg på våg kom över mig och strömarna drog mig längre ut. Mitt huvud blev dimigt och i kanten av synfältet började det svartna. Jag kände hur mina krafter i armar och ben avtog och hur jag sakta sjönk ner på botten.