In a silent place

Kapitel 11

Jag tog av jackan när jag kom in genom dörren och hängde den på kråken. 

- Dylan, är det du? frågade mamma och kom snabbt som vinden mot mig med sitt spikraka svarta hår efter sig.

- Vem skulle det annars vara? frågade jag och log snett. 

- Ronald, är fortfarande ute, svarade hon och tittade ner på mina skor som hon brukade göra. Så vad sa dom?

- Nancy berättade om det lilla hon visste, sa jag och ryckte på axlarna.

- Är det mycket?

- Nja, inte så mycket, svarade jag och tänkte på när hon hade gått till fönstret och nästan sett mig. Amelia berättade lite lögner för henne och Nancy verkade tro på henne. 

- Det var bra, sa hon men sedan blev hennes ansikte allvarligt. Du vet att din pappa är ute och försöker fixa ditt misstag, med kramen på stranden och med att hon nästan drunknade. Du behöver vara mer försiktig!

- Jag vet, mor, svarade jag och hon log som om inget hade hänt.

- Du förstår att vara vampyr betyder också att man behöver ta mer ansvar. Jag bara nickade innan jag tog ett snabbt steg upp i luften och flög upp i mitt rum. 

Mitt lockiga svarta hår blev alltid rufsigt när jag flög och jag  kunde höra min mor sucka i köket. Men jag tror fortfarande att hon är avundsjuk. Jag menar det är ju coolt att kunna döda någon med att bara kunna vicka på huvudet, men att flyga vidgar möjligheterna otroligt. 

Det ända problemet är att Nancy är här. Eftersom hon var en människa fick all sorts av kraft eller speciella egenskaper får inte visas här. Det bytte att man behövde gå i samma takt som en människa hela tiden, förutom i hemmet. Och det gjorde många i byn väldigt irriterade på henne och på Grace. 

Plötsligt knackade det på dörren och nästa sekund stod jag där. Jag fixade till mina lockar, ifall att det skulle vara Nancy som kom. Fast det skulle det nog inte. Jag öppnade dörren men såg ingen. Jag tittade runt men ingen var där. Förrän jag såg en gestalt snabbt och plötsligt smälta fram. Där stod Grace, med blöt hår.

- Får jag komma in? frågade hon.

- Såklart! Mor kom springande från köket. Vad står på? 

- Det är Nancy, Grace satte sig vid bordet. Jag behöver skicka hem henne.

- Vad hände? frågade jag. Jag hade trott att Nancy kunde stanna kvar nu.

- Det går inte, hon är misstänksam och verkar förstå något. Det har bara gått typ tre dagar, hon suckade. Det gör mig väldigt ledsen, men jag är tvungen. För byn, för min och framför allt Rosalies säkerhet. Hon åker imorgon.