Just hanging

Kapitel 19

**Felixs perspektiv**

Jag var nära på att bryta löftet jag gett Oscar. Löften om att inte skada mig själv något mer. Hade han inte stormat in i lägenheten hade jag gjort det. Allt låg framme vid vasken i köket. Rakblad, papper, piller, bandage, allt.

Han står och bönar och ber om att få förklara sig för mig. Han flåsar fortfarande. Han måste ha skyndat sig hit. Hans ögon börjar tåras när han försöker prata mellan de andfådda andetagen.

"Ta det lugnt. Kom in och sätt dig i soffan." Säger jag till honom och lägger en hand på hans axel.

Han tar av sig skorna och går in. Det är nu jag märker att han inte haft en jacka på sig. Han hade alltså väldigt bråttom hit.

Han sätter sig ner i soffan men flyger upp i samma sekund igen.

"Jag menade inte det jag sa!" Börjar han i en stressad ton.

"Att det inte var som det såg ut." Fortsätter han och sträcker ut armen mot mig i en gest.

"Vad menade du då?" Frågar jag lite mumlande.

"Jag- jag ville inte att mamma skulle veta. Trots att det var ganska uppenbart." Svarar han och tittar ner i golvet.

"Det var ett sista försök att dölja sanningen." Säger han och tittar upp på mitt ansikte.

"Vad är sanningen då?"

Han blir tyst en stund. Han ser ut att fundera. Han studerar mig från topp till tå. Jag gör samma sak.

"Sanningen?" Frågar han och jag nickar.

Han tar två kliv fram och innan jag vet ordet av är hans läppar mot mina igen. Den magiska känslan kommer tillbaka och allt känns bra igen. Hans hand vilar över min kind och hans läppar rör sig masserande mot mina. Han drar sedan sakta ifrån kyssen och ser mig in i ögonen. Hans hand vilar kvar på sin tidigare plats.

"Det är sanningen." Säger han med ett litet leende.

"Ja-jag vet inte vad det betyder." Säger jag lågt.

Han skrattar lätt.

"Det betyder att jag är galen i dig." Säger han med ett underbart leende.

Sa han nyss det där? Menade han? Nej, han kan inte. Han menade det inte på det sättet.

"Vad betyder det då?" Frågar jag med betoning på det.

"Det betyder att jag älskar att vara med dig. Jag älskar att dansa mitt i natten med dig. Jag älskar att prata med dig. Jag älskar att krama dig. Jag älskar hur du småpratar i sömnen och hur du plockar upp smulorna efter att du ätit kakor. Jag älskar hur du sjunger i duschen. Jag älskar att du är en sån tidsoptimist. Jag älskar hur du kämpar. Jag älskar hur du inspirerar mig. Jag älskar hur du tvingar på ett leende när du pratar med min mamma. Jag älskar hur du dricker Cola ur en kaffemugg. Jag älskar hur du kysser mig. Jag-" han tar en paus.

Passionen i hans ögon brinner och han ser så levande ut. Han hade pratat snabbt och ivrigt om dessa komplimanger, men lugnar nu ner sig.

"Jag älskar dig." Suckar han till sist.

Jag står som förstenad. Händer det här? Allt går så snabbt. Han sa nyss att han älskade mig. Men jag tror inte på det. De orden har blivit sagda förr. Varje gång har det visat sig vara en lögn. Jag tror inte att Oscar ljuger, men jag tror att han är förvirrad. Jag tror att han tror att han älskar mig, men det gör han inte. Om han skulle få mig skulle han inse det. Han skulle inse att han begått ett misstag och lämna mig. Den smärtan skulle jag aldrig klara av.

Sanningen, den riktiga sanningen är att jag älskar honom. Men han älskar inte mig. Trots vad han säger. Han kommer snart inse sitt misstag, jag ger honom ett frikort ut. Ut ur helvetet av att vara i ett förhållande med mig. Han kommer tacka mig.

"Nej." Säger jag.

"Vadå nej?" Suckar han.

"Du älskar inte mig. Du tror att du älskar mig, men det gör du inte." Förklarar jag och kliar mig i bakhuvudet.

"Felix, jag vet om vad jag känner. Jag är säker på mina känslor." Säger han och tar ett kliv mot mig.

Jag tar ett kliv bakåt för att få honom ifrån mig.

"Nej Oscar! Du kan inte älska mig för ingen älskar mig!" Nästan skriker jag nu.

Han ser en aning förvånad ut, men även medlidande.

"Ingen kan älska mig, för jag har inget älskvärt. Jag har ingenting som någon annan vill ha. Jag har ingenting och jag är ingenting." Mina ögon börjar tåras och jag vänder ryggen mot honom en aning.

Jag känner hans starka, trygga armar omsluta min kropp och mjuka läppar mot min nacke.

"Låt mig bevisa att du har fel."

__________________________

Stackars Felix:( alltså Gud vad jag uppdaterar ofta nu. Men det är BARA för att ni är så sjukt fina och era kommentarer gör mig gladare än vad jag kan beskriva. TACK tusen gånger om för alla fina ord, de gör mig verkligen motiverad af. Ni är verkligen bäst. Världsbäst. Utan er hade denna novell inte funnits, så tack tack tack så hemskt mycket, jag älskar er!♡