Just hanging

Kapitel 22

**Felixs perspektiv**

Musiken dunkar och svetten rinner. Kroppar rör sig tätt mot varandra. Spritflaskor ligger slängda över det vitklädda långbordet tillsammans med allt möjligt snacks. Varav inget av det inte är spetsat. Alkoholen bränner i min strupe och jag måste hosta. Tjejen framför mig skrattar och tar flaskan ifrån mig. Hennes arm är lindad runt min nacke, brösten håller på att poppa ur klänningen och det sliskiga, röda läppglanset får mig att vilja spy. Hur man kan välja att se ut så där är frågan. Antagligen är det någonting heterosexuella killar tänder på.

Hon trycker sin kropp mot min med hjälp av sin hand mot min svank. Hennes slampiga fnitter kittlas mot mitt öra. Jag försöker att se behagad ut, även om jag inte blir annat än äcklad. För hennes skull försöker jag hålla masken. Jag vill inte att hon ska ta illa upp, så som tjejer gärna gör. Det är inget fel på henne, förutom att hon inte är en kille. Inte är Oscar.

På tal om Oscar, ser jag mig omkring. Jag vet att även han är på festen. Det var trots allt han som tvingade mig att komma hit. Jag skulle aldrig självmant gå på fest, inte Oscar heller för den delen. Det var såklart Ogge som hade tvingat Oscar, sedan bönade och bad han om att jag skulle följa med.

"Kom igen, det blir roligt! Du behöver komma ut lite." Hade han sagt.

Mm, jätteroligt. Det är inte han som står tryckt mot ett par fettklumpar till bröst och har läppglans på örat. Fast när jag tänker på det så är det väl självklart att han gör. Skillnaden är att han antagligen inte har något emot det. Han står någonstans full och dansar tätt intill någon brud med för liten klänning. Avundsjukan som växer inom mig vid tanken gör mig galen. Den bränner i bröstet och svider minst lika mycket som alkoholen.

Jag trycker slarvigt mina läppar mot hennes och hoppas nästan att Oscar ska se. Innan jag hinner reagera är hennes tunga i min strupe. Jag kan bara föreställa mig vart hennes läppglans är nu. Det här är fel. Så så så fel.

**Oscars perspektiv**

Vad fan trodde du Oscar? Att du skulle få med honom på fest för att vinna tillbaka honom? Att han helt plötsligt ändrat åsikt om dig? Nej. Det funkar inte så. Idiot. Även om det funnits en chans försvann du ju på dansgolvet med spritflaskan snabbare än Ogge. Nu står han där och hånglar upp Jessica. Äckliga Jessica. Inte bara för att hon har min Felix i sina armar, utan för att hon har allas alla i sina armar. Hon är vad man kallar en player.

Jag sätter mig med en duns ner i soffan. Rakt framför mig har jag utsikt över vad som sker. Jag vill egentligen inte se på, men jag måste. Jag måste veta vad som händer hela tiden. Jag måste beskydda honom, trots att det knäcker mig att se. Sättet han omsluter hennes rumpa med sina fina händer på gör mig illamående. Hennes högra hand håller i en flaska med något genomskinligt innehåll medan hennes vänstra vilar runt hans hals.

"Tjeeeena Oscar!"

Plötsligt sätter sig Pelle ner bredvid mig. Han är stupfull. Hans tröja hänger runt hans höfter och hela bröstet är markerat med svart spritpenna samt läppstift.

"Är du lite nere?" Frågar han flummigt och rapar.

Jag nickar lite kort och slänger en snabb blick mot Felix. Hans händer är inte längre på hennes rumpa, snarare överallt. Hennes händer är under hans tröja och spritflaskan har hon äntligen lagt ifrån sig.

"Nu ska du få höra, min vän." Flummar Pelle och lägger en arm om mina axlar.

"Jag har själv varit kär, en gång."

Bara hans sluddriga röst får mig nästan att skratta. Han låter som Björn Gustafsson full på glögg.

"Jag har varit kär, och det gick åt helvete. Kärlek går alltid åt helvete."

Han tar en paus för att rapa.

"Grejen är den att... Man får inte ge upp! Ger man upp på personen..."

Ännu en rappaus.

"Så är det inte värt någonting. Allt blir plötsligt betydelselöst!" Säger han och viftar med handen i luften som om han pratar om magi.

Han vinkar in mig med fingret så att jag ska komma närmare. Sedan flåsar han ut sin alkoholstinkande andedräkt i mitt öra innan han fortsätter i en viskande ton.

"Ge inte upp på honom."

Det ordet. Honom. Det frös mig till is.
Vet han? Hur?

"Spela inte så förvånad Oscar. Jag var också på nyårsfesten." Skrattar han och halsar det sista ur en vodkaflaska som tidigare stått på golvet.

Han såg oss. Herregud, han såg oss. Hur kunde han ha sett oss? Det var ingen annan där? I och för sig trodde jag ju inte heller att mamma sett oss, vilket hon gjorde. Då är väl chansen att Pelle också sett oss inte så liten ändå. Det är alltså inte ens värt att försöka dölja det.

"Var det någon annan som såg?" Frågar jag nedstämt.

Han skakar på huvudet innan han brister ut i skratt.

"Förutom din morsa då!"

"Och ingen annan vet?" Frågar jag och ignorerar hans försök att vara rolig.

Ännu en gång skakar han på huvudet, mer seriöst den här gången. Pelle må ha hållit detta för sig själv. Men om jag känner honom rätt så är det bara för att jag inte vetat. Nu när jag vet om hans vetskap, kommer han använda det mot mig. Han kommer utpressa mig på allt möjligt. Ännu värre är om han skulle ge sig på Felix, som är en svagare länk. Nej detta är inte bra, inte bra alls.

Jag måste prata med Felix.

__________________________

Hejhej. Här har ni ett skitkapitel:)) förlåt för dålig uppdatering, har inte haft någon inspiration alls. Har ändrat detta kapitel ca fem eller sex gånger. Är fortfarande inte nöjd lmao. Men oh well, det blir betydligt bättre nästa gång promise. Puss och kram, ta hand om varandra medmänniskor. Lovioo:* <33